Blogginlägg

STIFF#6: Billy Bremner

BILLY BREMNER: Laughter turns to tears/Tired and emotional (and probably drunk) (Stiff BUY 143)
Release: 24 februari 1982

Billy Bremner är Mr 100% på Stiff. Han gjorde på sin tid blott två singlar på det skivbolaget – och båda finns med på min Stiff-lista. Första singeln ”Loud music in cars” avhandlade jag som första Stiff-singel (#32) i den här serien. Och nu är det dags att premiera Billys andra och sista Stiff-singel som jag tycker är hans fenomenala höjdpunkt i det lilla formatet. Möjligen i konkurrens med ”Shatterproof”-singeln. Men det är ju en helt annan historia på ett helt annat skivbolag.
   ”Laughter turns to tears” är en underbar popinfluerad hitlåt, verkligen snygga gitarrer, en grymt imponerande poprockröst, fina sångstämmor och en härligt bitterljuv refräng som givetvis är värd att hamna på alla världens topplistor. Men eftersom rockbranschen, liksom livet i övrigt, är grym och orättvis så fanns det orättvist inga topplistor som släppte in denna perfekta låt som som efter ett vackert gitarrintro inleds så fint med:
   Makeup on your shoulder silence in the air
   Tonight those telltale signs are everywhere
   As you lay beside her talkin' in your dreams
   The game is up and laughter turns to tears

   Every time you phone her with a dumb excuse
   She starts to think that she's outgrown her use
   You'll be home by midnight workin' late it seems
   The penny drops and laughter turns to tears

   Do you think she's crazy
   Don't you think she knows
   Do you think she's taken in
   Don't you think it shows
   When laughter turns to tears
   Laughter turns to tears

Bremners Stiff-skivor kom efter Rockpile-kraschen och jag inbillar mig att han just här var på väg mot något stort som soloartist. De båda singlarna på Stiff och ”Meek power”-singeln på Demon hade ju alla potential att slå hårt. Kanske var Billy inte motiverad, kanske popsvängen var för lättviktig för denne skotte som ofta bar skinnjacka, kanske hade han tillräckligt med jobb som studiogitarrist (Nick Lowe, Dave Edmunds, Carlene Carter, Phil Everly, Pretenders, Maggie Bell, Paul McCartney, Kirsty MacColl, Shakin Stevens med flera) och, hemska tanke, kanske var skivbolagen inte tillräckligt intresserade?
   Den här singeln var liksom ”Loud music in cars” ännu ett samarbete mellan Billy och producenten, låtskrivaren Will Birch. Inspelad i den klassiska Rockfield-studion i Monmouth, Wales där tekniker som Paul Cobbold, Aldo Bocca och Neill King samsades kring mixerbordet. Och återigen kompades Billy av James Eller, bas, Bobby Irwin, trummor, och Gavin Povey på ABBA-influerat piano.
   Will Birch, som stod för texterna till båda singellåtarna, har berättat att a-sidan från början hette ”Laughter turns to screams” men på Stiff-bossen Dave Robinsons uppmaning ändrades titeln till ”Laughter turns to tears”. Tre av Billys fyra Stiff-låtar finns med på albumet ”Bash!” som kom 1984 (på Arista) men inte den starkaste av de alla, ”Laughter turns to tears”. Mycket märkligt.
   Textmässigt var b-sidan med den unikt klatschiga och uppseendeväckande titeln ”Tired and emotional (and probably drunk)” ännu fyndigare. Det boogie woogie-inspirerade pianoarrangemanget överträffas av en fantastisk text där Billy räknar upp en mängd klassiska låtar som alla har Coasters som minsta gemensamma nämnare.
   I en kommentar på facebook 13 november 2017 förklarar Will Birch för mig hur han skrev texten till "Tired And Emotional (And Probably Drunk)": 'The inspiration for the lyric came to me when I was watching The Coasters perform in Chicago in 1980. This is mentioned in the song along with the titles of some Coasters songs. This was at the end of a The Records tour, and I confess I had been drinking. Billy later set it to music and played the amazing guitar solo.'
   I en enda rad nämner Billy ”Along came Jones”, ”Yakety Yak”, Three cool cats”, ”Young blood”, ”Posion Ivy”, ”Riot in cell block #9”, ”Little Egypt” (alla skrivna av Jerry Leiber-Mike Stoller) och slutligen ”Zing! Went the strings of my heart” som en helt naturlig del av texten.
   Låten ”Laughter turns to tears” fick en överraskande revival i maj 1985 när rutinerade Hollies släppte den på en singel (Columbia DB 9110) som även den producerades av Will Birch. Dessförinnan spelade även Stiff-kollegan Alvin Stardust in samma låt till albumet ”A picture of you”. Ett Stiff-album, (ALVIN 1) som aldrig släpptes i England, utan bara kom ut i Tyskland 1983 (6.25482).

På cd: Båda singellåtarna återfinns på det återutgivna albumet “Bash!” (Gadfly, 2001).
YouTube: En enkelt illustrerad ljudfil av "Laughter turns to tears".



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.