Blogginlägg

Dunger Holland konsert

Postad: 2004-11-09 15:34
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/11 2004.

KONSERT
Nicolai Dunger
Jolie Holland
Strömpis/Klubb Söndag, Örebro 7/11 2004


När hösten blivit höst på allvar gjorde Klubb Söndag, Örebros akustiska konsertalternativ, en sen säsongspremiär och bjöd på ett späckat program med två amerikanska artister och en svensk.
   Efter den inledande amerikanen Sean Hayes korta uppvärmning med traditionell folkmusik och en röst som påminde om Michael Stipe så tog Jolie Holland över scenen och gav ett känslostarkt men också lite buttert intryck bakom sina solglasögon.
   Men sjuk och dämpad så är det kanske inte så muntert att turnera i kylslagna Sverige. Och förkylningen gav faktiskt en viss sensuell klang på hennes röst och en charmig touch på hennes inbundna framtoning.
   Jolies musik har rötter i den amerikanska folkmusiken men rör sig också helt fritt över både country-, blues- och jazzområdet. Som en följd av röstens lite darriga form så blev hela framträdandet lidande och lite ofokuserat men hon visslade snyggt i flera låtar och hennes fiolspel var klanderfritt.
   Jolie hade ett litet minimalt band med sig men kvällens huvudartist Nicolai Dunger satt på scenen helt själv. Och ägde den faktiskt. Har tidigare uppfattat Dunger som disträ och osäker men uppträdde nu både avslappnad, självsäker och flexibel. Och behandlade sin 12-strängade gitarr som en virtuos.
   Den minst sagt egensinnige Nicolai Dunger, som större delen av publiken kommit till Strömpis för, har verkligen en egen aura när han uppträder. I de stora sammanhangen är han inte så bekväm men i de mindre lokalerna, som Strömpis, blir han de små nyansernas mästare.
   Rutinen och den långa karriären, nio album sedan 1996, till trots har han aldrig tummat på sin kantiga och smått nerviga personlighet. Och det blev både magiskt och udda när han fångade in hela publiken i söndagskväll. Fick den att sjunga med vid ett flertal tillfällen, bland annat ”Hey mama”, men han ignorerade i vanlig ordning alla önskemål om kända låtar. Han ville helst sjunga nya okända låtar och det gör ju honom till en singer-songwriter av en väldigt udda prägel.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (481)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (149)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< November 2004 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Johan S 12/09: En fantastiskt bra afton hade vi!...

Jarmo Tapani Anttila 8/09: Var får man tag på Mickey Jupps album?...

Håkan Gustavsson 22/08: Du såg inte Whitney Rose? mvh/Håkan...

Mattias 30/06: Sjukt bra platta på alla sätt och vis....

Mattias 30/06: Weld är bättre i mitt tycke....

Olle Nordgren 30/06: Som alltid när det gäller recensioner på Håkans Pop är det mycket välskriv...

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.