Blogginlägg från 2004-03-15

Maharajas konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/3 2004.

KONSERT
The Maharajas
Sombrero, Örebro 13/3 2004

Det är naturligtvis grymt orättvist, ty förbandet för kvällen (Penny Arcade) är ett alldeles utmärkt demoband, men när Maharajas steg upp på scenen en kvart efter midnatt i lördagsnatt så var det helt uppenbart vem av kvällens band som hade skivkontrakt och vem som inte hade det.
   Båda banden råkar tillhöra samma gren på rockmusikens träd, där garagerock är en stor dominerande inspirationskälla, så det låg därför nära till hands att dra paralleller när de dessutom har exakt samma sättning med två gitarrer, bas, trummor och två olika sångare.
   Men det som utspelade sig på scen efter midnatt var alltså mer på riktigt med en mer seriös repertoar på programmet. Och med en sångare, faktiskt den stora skillnaden mellan banden, som tillhör Sveriges bästa i sin genre.
   Sångaren Mathias Lilja är Maharajas viktigaste medlem och frontfigur fast det är killarna på hans båda sidor som skriver gruppens material. Koncentrationen på mikrofonen har gjort honom ännu mer fokuserad och påhejad av sin hemmapublik på en Örebroklubb blev det än mer uppenbart att den killen har en framtid som sångsolist.
Någon har jämfört honom med Creeps gamle portalfigur Robert Jelinek och det är ingen enorm överdrift. Både röst och scenenergi påminner.
   På skiva är Maharajas ingen ensidigt utpräglad garagerockgrupp utan blir stundtals väldigt poppiga och melodiskt starka. På scen blev det inte lika varierat och omväxlande då de hårda rytmerna, den fuzzade elgitarren och de tuffa rösterna regerade.
   Vid något enstaka tillfälle gjorde stämsången en tillfällig kraftansträngning att smeka medhårs men i övrigt var det musikaliskt mycket vassa kanter och en allt stegrande volym som präglade konserten.
   Som exempelvis ”Please leave a message”, en kraftfull powerpoppärla på skiva, som nedmald i garagerockmixen blev alltför allmängiltig garagerock.
   Och när de strax före klockan ett på natten avslutade med en högljudd version av ”Maggot mocker” så var det vid den sena timmen en huvudsakligen ofokuserad publik som hade baren i sikte.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.