Blogginlägg

Pigg publik fick konserten att lyfta

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/12 2003.

ELDKVARN
Sombrero, Örebro 25 december 2003

En mindre planerad, lätt sporadisk turné utan någon aktuell skiva att marknadsföra, som i det här fallet Eldkvarn, brukar innebära låtmässigt intressanta konserter. Utan några som helst tvång.
    Så visst hade jag en del förutfattade förväntningar att Eldkvarns juldagskonsert kunde sluta hur som helst med många sällsynta sekvenser.
   Men istället för att bjuda på en udda resa genom hela sin skivkarriär så blev det som att flytta sig tillbaka drygt tre år i tiden. När gruppens stora comeback ”Limbo” var ny och uppskattad.
   För konsertens inledning var närmast identisk med 2000 års repertoar. Även om låtar som suggestivt läckra ”Som om du var här”, soul/bluesiga ”Allt det här som gör så ont”, hitmässiga ”Samma sort” och ”Två hjärtan” var en stark start så blev det en dejà vu, något man redan upplevt. Lite för tydligt för att tillfredsställa en krävande kritiker.
   Men Sombreros pigga publik fick konserten att lyfta. Redan från start var de på tårna och sjöng klockrent med i ”Du älskar inte mej” fast de paradoxalt gjorde just det.
   Musikaliskt och spirituellt var det i torsdagsnatt ett Plura och Co på absolut topp. Där tryggheten och rutinen, två av de farligaste ingredienserna i all konsertverksamhet, faktiskt tog Eldkvarn till nivåer som under tidigare år bara funnits i fantasin.
   Just den där förrädiska säkerheten har gjort Eldkvarn till ett både bättre och musikaliskt smått fantastiskt band. När de på alla händer, från fantastiska trummisen Moddiggård via stadiga basisten Thorén och klaviaturkonstnären von Heijne till gitarrklippan Carla, gav allt.
   Överlag alltså inte så många andlöst nervkittlande låtval men slutet blev magiskt. Som när de plockade upp ”fornminnen” som ”Gatan fram”, ”Skyldig” och ”3:ans spårvagn genom ljuva livet” och gjorde avslutningen i huvudavdelningen till en av de starkaste i gruppens historia.
   Men efter den mjukt softa ”Nådens hand” och folkliga ”Somliga går i trasiga skor” gick luften plötsligt ur den tidigare så pigga publiken och där gick vi med all säkerhet miste om röjare som ”Pojkar, pojkar, pojkar” och ”Ett hus på stranden”.

Som om du var här
All det här som gör så ont
Du älskar inte mej
Samma sort
Två hjärtan
Den som älskar måste lämna allt
Tag min hand
Utanför lagen
Kärlekens tunga
Kungsholmskopplet
Största skvallret i stan
Gatan fram
Skyldig
3:ans spårvagn genom ljuva livet

Extralåtar
Nådens hand
Trasiga skor

/ Håkan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.