Blogginlägg

”The rising”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/7 2002.

BRUCE SPRINGSTEEN
The rising
(Columbia/Sony)

Det här var kul, riktigt kul. Att en etablerad artist på den här exklusiva nivån kan göra något annat (och bättre) än det strikt förutsägbara är mycket imponerande.
   "The rising" är alltså på många sätt överraskande. Främst i det lekfulla soundet som gränslöst rör sig till synes förutsättningslöst från låt till låt.
Nye producenten Brendan O'Brien (Pearl Jam och många andra hårda grupper) har givit Springsteen ett tungt men luftigt ljud med många smakfulla men också mycket motiverade och några smått trollbindande detaljer.
   Ny tekniker, ny producent och ny studio har höjt den kreativa temperaturen rejält och här trampas det ofta långt utanför E Street Bands sedvanligt väloljade rockmaskineri. Gospelkörer, stråkar, orientaliskt inslag och många andra nya fräcka klanger. Tillsammans med en många gånger dämpad men inte dyster sångare ger det en häpnadsväckande ny vinkling på det välkända konceptet Bruce Springsteen. Från pop, soul och rock till stora ballader på bara några låtar. Engagerande och underhållande på samma gång.
   Vad jag vill ha sagt är att det visst finns hits, "Mary's place" och "Waitin' on a sunny day" är de mest uppenbara, och att det visst ofta ekar välbekant men det görs med mycket mer stil, mer fantasi och mer känsla än jag i min enfald trodde var möjligt från en gammal man som om mindre än ett år firar 30 år som skivartist.
   Den här gången går Springsteen i mål med en fantastisk skiva som kommer att ha en lika lång livslängd som många andra av hans mest klassiska skivor.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.