Blogginlägg

”I ett vinterland”

Postad: 2000-11-17 16:21
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/11 2000.

ULF LUNDELL
I ett vinterland
(Rockhead/EMI)


Det skramliga har sin tid, det brutalt distade ljudets dagar är alltid räknade och öppenheten för det slarvigt hafsiga är alltid begränsad. Fråga bara Neil Young.
   När det är som svartast är ljuset nära, efter frustrerad pessimism finns det alltid plats för positiv kärlek. Fråga bara Bruce Springsteen som en gång gick från "Darkness on the edge of town" till "The river" på några år.
   Och fråga också Ulf Lundell som för tjugotalet år sedan förvandlades från självmordspilot på "Längre inåt landet" till kärleksprofet på "Kär och galen". Nu har han kommit till insikt igen.
   Efter några år bland avskalade ljudbilder och provokativt primitiva arrangemang vill han nu ge lyssnaren en sann njutning, en ljudmässigt alldeles förtjusande produktion.
   "I ett vinterland" är en anmärkningsvärd ansiktslyftning. Med en rent sensationell ljudbild.
   Han har givit sig tid och inte sparat på några resurser när han tillsammans med ett uppenbart engagerat producentteam, Michael Ilbert och Christoffer Lundquist, fläskat på med vidunderliga arrangemangslösningar.
   Utsmyckning och dekor som fallit platt till marken och fått motsatt verkan om inte Ulf Lundell samtidigt, på sitt numera sällsynt positiva sätt, skrivit några av sina starkaste sånger på år och dag.
   Skivans första halvdussin låtar är en så imponerande start på detta fullmatade album, 15 låtar på över 77 minuter, att jag skulle ville utropa den låtsekvensen till Lundells mäktigaste någonsin under alla hans 25 år som skivartist.
   Efter den lugnt meditativa "Det nakna trädet", med positiva undertoner, börjar en hitparad av sällan skådat slag.
   "Vinterland" är 12-strängad Rickenbacker-pop. "Den här våren" låter som en outtake från "Den vassa eggen" fast mycket positivare och mer optimistisk. "Hennes rygg" är både vacker och tung. "Lycklig man" är en oerhört stark variant på samma gamla tema. Och "Atlanten" har ett positivt driv med en levnadsglad konstnär i blickpunkten. Fantastiskt.
   Efter en sådan inledning vore det att begära mirakel om det skulle fortsätta på samma höga kvalitativa nivå.
   Därpå följande låtar blir mer ordinärt underbara och typiskt Lundell-aktiga, fortfarande med snygga ibland orientaliska arrangemang och en flitigt anlitad symfoniorkester bakom.
   Sedan från låt 12 svingar sig kvalitén och spänningen återigen upp mot svindlande höjder. "Jag saknar dej" är en träffande bild av tiden just nu och molltyngda "Altaret i Maria" pendlar mellan avskalad skönhet och vardagligt engagemang. Och så jullåten "Låt det snöa" som är tung och rytmisk med fler släktband till Phil Spector och blöt snö än de fjäderlätta flingorna i "Snart kommer änglarna att landa".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (461)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (42)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2000 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Valbobo 25/08: Icke att förglömma så var Everly bröderna ju först med att spela in den int...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Wadlings album måste jag kolla upp, låter intressant. För övrigt endast chec...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Håller med om "Pet sounds", ojämn och överskattad, men jag har den ändå då...

Jan Arne Martin Lennell 22/08: Hårdrock...håller helt med dig där. Vad gäller Led Z. är det bara "IV" som ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.