Blogginlägg från 2000-03-31

Minnen av de klassiska konserterna

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/3 2000.

Har man inget minne - har man ingen framtid, som någon filosof kunde ha sagt för tusen år sedan.
Som uppmärksammade Meny-läsare redan har sett så efterlyser vi personliga betraktelser från förr. Om klassiska konserter med klassiska artister som etsat klassiska minnen i varje konsertbesökares hjärna.
   För att reta konsertnerven och väcka upp minnet några grader så har vi nämnt några konserttillfällen från förr. Från Who 1966 till Iggy Pop 1987. Och många namn däremellan.
   Men det finns naturligtvis så mycket mer att minnas, så många fler artister och framförallt så många fler oförglömliga ögonblick att redovisa från Örebros långa historia som konsertstad.
   Det behöver inte alltid vara i de stora sammanhangen det oförglömliga hände. Inte heller behöver minnet nödvändigtvis vara heltäckande utan någon läcker detalj, ett intressant datum eller någon kort personlig reflektion kring någon konsert för 20-30 år sedan.
   Vad hände exempelvis under 60-talsåren på Power House, när det låg i hörnet Trädgårdsgatan-Engelbrektsgatan? Gitarristen Bela Svärdmark har på sin hemsida initierat och personligt berättat om ett jam med Peter Green och Fleetwood Mac 23 november 1968 och det finns väl anledning att tro att det då levande musiklivet i Örebro hade fler sådana celebra och spontana besök. Och vad hände egentligen på många av Örebros ungdomsgårdar under 60-talet.
   Att många framgångsrika svenska band spelade där vet vi men hur är det med John Mayall's Bluesbreakers med Eric Clapton på Norrbygården? Ryktet går, många säger sig komma ihåg men minnet vill inte riktigt ta fram ett exakt datum. Är det någon som har ett glasklart minne så skriv: meny@nerikes.se.
   Många, inklusive gitarristen Finn Sjöberg på sin hemsida, vill också placera en konsert med Cream i Örebro på 60-talet. Men jag har dammsugit konsertlistor med Clapton och Cream men har inte upptäckt något relevant datum.
   Till raden av alla redan uppräknade namn kan vi också lägga namn som Kinks, Hollies, Spencer Davis Group, Ronnie Lane, Chuck Berry, John Cale, Rockpile, John Hiatt och Pogues (med Elvis Costello i publiken).
Det är bara att tänka efter. Och minnas.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.