Blogginlägg från 1999-11-26

Därför läser jag Mojo med nöje

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/11 1999.

Hotet om att alla tidningar, böcker och välgjorda magasin inte har någon framtid är extremt tomt. Det räcker att hämta in det senaste numret av engelska Mojo, inplastad, färsk och tryckfärgsdoftande, från brevlådan för att inse att researchladdad, initierad och djupgående rockjournalistik har sitt gränslösa värde i tryckt form.
   Den unika och genuina informationen kommer inte att slukas av några hemsidor på Internet i framtiden. Du kommer aldrig att vilja läsa en bok på datorskärmen lika lite som du klarar av att scrolla dig igenom en faktaspäckad artikel på en hemsida.
   Däremot kommer nätet att vara en suverän nyhetsbärare med snabb, ständigt uppdaterad rapportering som styrka. Min dagliga dos rocknyheter hittar jag på några utpräglade nyhetssajter, Billboard och Sonicnet i USA och Music365 och Dotmusic i England, där snabbheten överträffar analysen med hästlängder. Och där den rent journalistiska nivån inte är påfallande personlig.
   Därför läser jag Mojo och Q för att få bakgrunden, den genomarbetade researchen och historien. Mojo saknar, precis som en handfull andra engelska månadsmagasin, heta nyheter (exempelvis inte en rad om Doug Sahms tragiska död förra torsdagen) men kompenserar med en rad faktaspäckade, uttömmande artiklar om levande eller döda, aktuella eller historiska rockartister
   Tidningen skäms inte för att de gärna blickar tillbaka men placerar alltid historien i nuet på ett alltid initierat sätt. Den publik som älskar Mojo och många andra engelska musikmagasin kommer aldrig att överge tidningen för ett intensivt och tidskrävande surfande på nätet.
   Därför känns det i sammanhanget sorgligt att konstatera hur traditionen av svenska motsvarigheter ständigt bryts. Tidningen Pop är det senaste dystra exemplet som, precis som Mojo, aldrig var med och slogs om nyheterna men gjorde sällsynt genomarbetade artiklar, recensioner och läsvärda notiser inom all världens musik.
   Nu finns inte Pop längre, fast de påstår att besläktade Bibel är ett nytt intressant kompliment, och det kommer nog aldrig att finnas samma tradition av musikälskande tidningsläsare i Sverige som i England, tyvärr.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.