Blogginlägg från 1998-09-04

Hjärtat brittiskt fyllt med traditioner

Postad: 1998-09-04 23:48
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/9 1998.

Jag kom förvisso inte hem med Union Jack-mönstrad kavaj a la John Entwistle "My generation" 1965 efter semestervistelsen i England. Men däremot var hjärtat brittiskt och fyllt med traditioner, historia och nyuppväckt intresse för engelsk folkrock.
   Lätt hänt när man bor på landet i en gammal grindstuga i skuggan av det drygt 900-åriga Rockingham Castle. Där väggarna i det robusta stenhuset, med tre öppna spisar, varje kväll berättade sina egna historier om Henry VII, våldsamma inbördeskrig och den hänsynslöse Vilhelm Erövraren, som en gång lät bygga slottet. Innan Jon Blunds engelske motsvarighet the Sandman gjorde entré och förvandlade tankarna till drömmar och förhoppningar.
   Engelsk folkrock är en tämligen missförstådd musikalisk genre i Sverige. Knappast uppmärksammad, snarare totalt nonchalerad. Med skivor som släpps i det här landet men via väldigt smala kanaler. Har någon läst en enda rad i svenska tidningar om Sandy Dennys sista konsert som nu finns dokumenterad på CD? Har någon i Sverige ens kommenterat att genren har en lysande framtid med en ung artist som Eliza Carthy som ledstjärna?
   Jag skäms att det behövdes en engelsk semester att upptäcka hur genuint slagkraftig och tidlöst odödlig den här musiken är. Tillsammans med den intressanta (och stundtals tragiska) historien om Sandy Denny i juninumret av Mojo är "Gold dust" (Island) en av årets starkaste upplevelser. En liveskiva som, nästan otroligt, musikaliskt håller än i dag. Allra mest tack vare Sandys röst som både smeker och river.
   Eliza Carthy har gediget folkmusikpåbrå på både sin fars och mors sida, Martin Carthy respektive Norma Waterson. Så egentligen borde jag inte vara så ruskigt överraskad av tjejens ljuvligt traditionella röst, gnistrande fiolspel och hennes egna låtar på den sensationellt jämnstarka dubbel-CD:n "Red rice" (Topic). Ändå ger skivan en kick utöver det vanliga.
   Och varje gång jag lyssnar på de här skivorna känner jag doften av engelsk landsbygd och återupplever sommarsemestern 1998: "Benjamin Bowmaneer" (Carthy) är lika smakfull som den grovt malda Rutland-korven på puben White Hart i Uppingham. "Solo" (Denny) är som en stillsam söndagkväll i restaurangen på Sondes Arms.
   "Time in the son" (Carthy) är lika andlöst vacker som solnedgången över Rockingham-slottets vilda trädgård.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (62)
Blogg (517)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (242)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (168)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 1998 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.