Blogginlägg

Sömnigt? Knappast!

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/11 1997.

KONSERT
ELDKVARN
Strömpis, Örebro 20/11 1997

För mindre än tre veckor sedan, som förband till John Fogerty, fick jag bekräftelse på att Eldkvarn är allt annat än ett band med föredettingar. De kände sig visserligen obekväma inför den stora Fogerty-publiken men klarade balansakten elegant.
   Nu på en av de första konserterna på turnén i eget namn var de både hungriga och rutinerade. Hungriga på att bjuda publiken på Strömpis på en rejäl slice från senaste skivan, det anmärkningsvärt starka comeback-albumet "Lyckliga tider".
   Och rutinerade nog att spontant slänga in önskelåtar i den redan flexibla scenrepertoaren. Som gammal besökare till Eldkvarn-konserter genom åren är det viktigt att Plura & Co huvudsakligen lämnar nostalgin hemma och riktar in sig på nytt, fräscht material.
   Och de redan på nya skivan starka låtarna växer till sig och blir allvarliga konkurrenter till klassikerna i den exklusiva skaran av "all time high"-Eldkvarn. Så är årets Eldkvarn-upplaga en lysande kvintett, en stabil trio trotjänare med två återvändande eminenta musiker.
   Där trummisen Werner Modiggårds insats aldrig kan undervärderas. Han har ett av Sveriges bästa flyt bakom kaggar och cymbaler plus att han sjunger med på ett härligt charmigt sätt. Den 90 minuter, 16 låtar, långa konserten innehöll givetvis också några ofrånkomliga publikfriare från gårdagen. "Alice" och "Kungsholmskopplet" (två gånger!) var faktiskt de enda låtarna som var gemensamma med scenrepertoaren för tio år sedan.
   Så Eldkvarn 97 lever inte alls på minnen och när de uppträder i en sådan skärpt kondition som i torsdags har de mycket kvar att ge. Tunnhåriga kanske men inte trötta eller changerade. Minnet av en ensam Plura i "Lördagkväll - söndagmorgon", ljuvligt vackra "Dörrarna till himlen" och den pardonlösa refrängen "det kommer ett hundår till" (i "Pojkar, pojkar, pojkar") kommer att leva länge, mycket länge i mitt medvetande.

Eldkvarns låtar:
Jag är bättre än dej
Om stjärnor faller
Kärlekens tunga
Ett hus på stranden
Ölhund (med strofer från Doors "The end")
Alice
Dörrarna till himlen
Kungsholmskopplet
Tempel av alkohol
Ingenting gör ont
Somliga går i trasiga skor
Pojkar, pojkar, pojkar

Extralåtar
Lördagkväll - söndagmorgon
Största skvallret i stan
Kungsholmskopplet (igen!)
Nerför floden

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.