Blogginlägg från juli, 1998

Det är inte pengar som styr

Postad: 1998-07-31 23:47
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/7 1998.

Det är pengar som styr heter det allmänt. Ju mer pengar desto mer värdefulla fotbollslag. Ju mer pengar desto fortare snurrar formel 1-cirkusen. Ju mer pengar desto mer dyrbara skivinspelningar. Ju mer pengar desto större blir marknadsföringskontot.
   Men kvalitén, den personliga framtoningen och kreativiteten har inget med feta bankkonton eller stora krediter att göra. Det pÃ¥ pappret dyraste fotbollslaget kan fÃ¥ stryk av laget utan miljonförsäkrade fotbollsben.
   Det album som TV-annonseras flitigt under flera veckor kanske är konstnärligt undermÃ¥ligt jämfört med skivan som spelades in med begränsade resurser och smygs ut pÃ¥ marknaden pÃ¥ nÃ¥got lÃ¥gprofilerat skivbolag.
   Du kan höra en demotejp med en okänd grupp, som har husbockarna i replokalen som enda publik, göra personligare rock än nÃ¥got multimiljonprojekt frÃ¥n downtown Los Angeles.

Musikaliskt handlar det minst om pengar och mest om ambitioner. Det är som i det nyligen sända trädgårdprogrammet från England. När programledaren letat upp ett gammalt självförsörjande par i ett gammalt hus på den gamla engelska landsbygden och ställer den i sammanhanget förlösande frågan:
   - Är ni rika?
   De levde ett liv nästan helt utan traditionella inkomster. ÄndÃ¥ hade de genom Ã¥ren anpassat sig, inget materiellt överflöd men ocksÃ¥ ett liv utan umbäranden. Den lÃ¥gmälda, ansprÃ¥kslösa frÃ¥gan kom nästan som ett slag i ansiktet.
   "Rich" var ett ord som inte fanns i deras sinnevärld men när de tänkt färdigt sÃ¥ log de tillsammans och enades om att rikare liv kunde de inte föreställa sig. Tänk om rockbranschen kunde vara lika spontant fri frÃ¥n prislappar, budget och vinstkalkyler.
   DÃ¥ hade nÃ¥gra av mina allra heligaste favoriter fortfarande gjort skivor regelbundet och inte bara 1) spÃ¥rlöst försvunnit, 2) sporadiskt gjort comeback utan allvar eller 3) ändÃ¥ lever ett visst artistliv men lÃ¥ngt frÃ¥n strÃ¥lkastare och vanlig uppmärksamhet.
   Den engelska mÃ¥nadstidningen Q rangordnade nyligen Englands 100 rikaste artister. Jag ska inte pÃ¥stÃ¥ att hela listan bestod av ointressanta miljonärer utan musikaliska ambitioner. Men där upptäckte jag inga namn typ Mickey Jupp, Sean Tyla, Wreckless Eric och Ian Gomm, mina definitiva 70-talshjältar frÃ¥n svunnen epok.
   Ty pengar och musikalisk kreativitet har lika lite med varandra att göra nu i slutet pÃ¥ krönikan som när jag inledde för fem minuter sedan.

/ HÃ¥kan

Pardonlös rock

Postad: 1998-07-31 14:53
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/7 1998.

WILMER X
Slottsfestivalen, Örebro 30 juli 1998


Skånepågarna Wilmer X är det ultimata rockbandet. Rock´n roll personifierad till sista stavelsen. Musikaliskt alltså. Myter, övertydliga poser och påklistrad image gör sig icke besvär i Wilmers opretentiösa värld.
   SÃ¥ charmerande rockmusik, lika slagkraftig pÃ¥ skiva som pÃ¥ scen, ska givetvis belönas med ett mycket högt betyg. Med ännu ett lysande album, "Primitiv", i den till synes obrutna raden av ytterst starka 90-tals-album sÃ¥ är Ã¥terväxten i repertoaren sensationellt stabil.
   När Wilmer X utan Ã¥thävor steg upp pÃ¥ scenen kl 21 i gÃ¥r sÃ¥ var det inget märkvärdigt. Men ändÃ¥ blev resultatet efter en timmes pardonlös rock'n roll-underhÃ¥llning helt förödande underbart.
   Men lÃ¥tarna frÃ¥n senaste skivan blev inte den pÃ¥tagliga ryggrad i konserten som jag i mina vildaste fantasier hade hoppats pÃ¥. För lÃ¥tarna pÃ¥ "Primitiv" representerar alla de bästa grenarna pÃ¥ Wilmers allt grönskande träd.
   De sextio dyrbara minuterna ägnades inte en sekund Ã¥t tjafs, svensktoppenhits eller publikfrieri. Tempot var speedat rakt igenom och enda lÃ¥tarna som de själva beskrev som lugna var "Du i din värld" och "HallÃ¥ världen!". Det var en sÃ¥n konsert.
   Närmast publikflirt kom de i "Teknikens under" och dÃ¥ sviktade konserten för nÃ¥gra minuter. Inte tempomässigt men det blev förutsägbart för nÃ¥gra takter. Och sedan steg den redan höga stämningen till orkanstyrka i kvällens äldsta lÃ¥t, "Kör dej död".
   Den klassikern har väl framförts bryskare och mer kompromisslöst tidigare i Örebro men aldrig till en större publik. Som stod kvar och verkligen sög i sig av denna historielektion i äkta rock'n roll.
   Nisse Hellbergs lÃ¥tskrivarkvalitéer är sagolika. Nästan overkliga. Som Nick Lowe, Keith Richards och Jimmy Reed (bluesman Nisse högaktar) i en och samma person.
   PÃ¥ en kort timme fanns det inte utrymme för önskemÃ¥l. Och de tolv lÃ¥tarna kunde naturligtvis ha varit tolv andra och det hade fortfarande varit en högklassig konsertupplevelse. En upplevelse av hög dignitet och kanske den bästa i Slottsfestivalens sexÃ¥riga historia. Vem behöver Stones ikväll?

Wilmer X:s låtar:
Primitiv
Om en hund mådde så här
Söt sak
Du i din värld
Den fria världen
Skum
I dina vilda ögon
Hallå världen!
Teknikens under
Kör dej död
Vad jag än gör
Hon är ihop med en insekt
För dum för pop

/ HÃ¥kan

Mikael Wiehe konsert

Postad: 1998-07-29 14:52
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/7 1998.

KONSERT
MIKAEL WIEHE
Slottsfestivalen, Örebro 29/7 1998


För två år sedan stod Mikael på stora Slottsfestivalscenen, med sina gamla vänner i Hoola Bandoola, och var nostalgisk. När han igår återvände som soloartist, med eget band i hasorna, blev det givetvis mer nyskrivet, mer spännande och därmed mycket mer intressant.
   Scenen var den här gÃ¥ngen mindre ansprÃ¥kslös men konserten var musikaliskt sÃ¥ mycket större än Hoolas tillfälliga comeback. Dessutom gjorde det slimmade festivalformatet att hans annars sÃ¥ vältaliga mellansnack huvudsakligen fick stÃ¥ tillbaka för musiken.
   Bandet som kompade honom pÃ¥ senaste skivan, den kritikerrosade "Sevilla", backar ocksÃ¥ upp honom live. Soundet live blev nästan lika suggestivt, äventyrligt och härligt rytmiskt som pÃ¥ skiva. Och det var de nya lÃ¥tarna som tacksamt och inte överraskande dominerade.
   "Floden", "När ormen ömsar skinn" och framförallt "Vad bryr sig kärleken" är redan pÃ¥tagliga favoriter hos hans gamla fans, Ã¥ldersgruppen som nickade igenkännande när han berättade om gamla kÃ¥rhuset pÃ¥ andra sidan Ã¥n.
   Men även Wiehe-evergreens som "Flickan och krÃ¥kan" och "Titanic" har fortfarande plats i scenrepertoaren. Den senare framfördes med ett mullrande Kent i bakgrunden.
   Ã„ven i övrigt stördes Wiehes konsert av stundtals dÃ¥ligt mikrofonljud som till viss del stympade det innerliga soundet.

/ HÃ¥kan

Låtarna tillägnade den ljusa och varma årstiden

Postad: 1998-07-03 23:46
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/7 1998.

"Sommaren är här men den är hemsk, innan sommaren tar slut blir det solsken". För att i ett svep citera fyra av kandidaterna till årets sommarhit. Det får vara hur det vill med den saken men varje sommar poppar det upp förväntansfulla låtar tillägnade den ljusa och varma årstiden. Allt som oftast, exempelvis just nu, är det bara de solbrända låtarna som påminner om sommaren.
   Den slöa, sköna, lediga, loja, bakÃ¥tlutade, händelsefattiga, fria, vackra och underbart stillastÃ¥ende säsongen drar med sig en massa fullständigt meningslösa eller intellektuellt befriade lÃ¥tar i sommarens tecken. FÃ¥ av försöken blir sÃ¥ stora, tidlösa och oförglömliga som lÃ¥tskrivarna tror pÃ¥. Just nu kan jag pÃ¥ rak arm bara komma pÃ¥ tvÃ¥ historiskt cementerade hits med sommaren som tema: "Summer in the city" med Lovin' Spoonful och "In the summertime" med Mungo Jerry.
   Och jag tror inte nÃ¥gon av Ã¥rets utmanare, Kask, Incka, Pontus & Amerikanerna eller Brian Wilson, kommer att överleva sommaren. Mest tragiskt är det att konstatera hur Wilson inte tar till vara chansen att skriva en ny, konstruktiv sommarhit pÃ¥ sin aktuella debutskiva som i mina öron är en flopp. Vi kan ocksÃ¥ snällt konstatera att kraven inte varit speciellt höga när Ã¥rets sommarhit korats genom Ã¥ren. Inga somriga texter pÃ¥ de kommersiellt mest framgÃ¥ngsrika sommarlÃ¥tarna.
   När vi sammanfattar sommaren om blott nÃ¥gra veckor skulle det förvÃ¥na mig mycket om inte sommarens mest tveklösa hit heter "La copa de la Vida" med Ricky Martin, fotbollslÃ¥ten. Är det bara jag som ifrÃ¥gasätter varför lÃ¥ten som representerar VM i Frankrike sjungs pÃ¥ spanska av en puertorican?
   Eller är det en perfekt passning till det enda kvarvarande spansktalande laget, Argentina, att vinna VM? Själv har jag lättare än nÃ¥gonsin att fylla sommartejpen med Ã¥rets bästa lÃ¥tar. Jag har, förutseende nog, redan noterat de bästa lÃ¥tarna för varje album som passerat CD-spelaren i Ã¥r. LÃ¥tarna som varit outstanding om de sÃ¥ figurerat pÃ¥ usla, medelmÃ¥ttiga eller lysande album.
   Vilket fÃ¥tt sommarkassetten med mina favoriter att bli en särdeles brokig blandning artister. Som Grand Tone Music, Mavericks, Dandy Warhols, Wilmer X, Peter Case och (tro det eller ej) Kenneth & Knutters. Och med sÃ¥ olika lÃ¥tar som "Paradisets gator", "Miss Misery", "Black day" och "Jehovah sunrise". Inte heller där lyser sommartemat igenom.
   Parallellt med noteringarna av bästa lÃ¥tar har jag givetvis rangordnat första halvÃ¥rets bästa skivor. I den svenska avdelningen är det just nu, inbördes placering kan komma att ändras innan Ã¥rets slut, Freewheel, Olle Ljungström, Wilmer X och Caesars Palace i topp. Och bland utlänningarna leder Nick Lowe, Jeff Buckley, Peter Case och Kristin Hersh.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juli 1998 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.