Blogginlägg

Terry Reid (1949-2025)

TERRY REID VAR ENGELSMANNEN SOM TACKADE nej till de stora sammanhangen men blev ändå hyllad som legendar utan att få det riktigt stora kommersiella genombrottet. Han hade rösten och han hade karisman till att bli Englands mest kände rocksångare, jämförd med Paul Rodgers, Frankie Miller och Steve Marriott, men valde att gå sin egen väg, ojämn och oregelbunden som den blev.
   Som blott 15-åring började Terry Reid sjunga med Peter Jay & the Jaywalkers, en engelsk instrumentalgrupp som hade existerat sedan 1962. Första turnén för Terry blev när gruppen blev en del av Rolling Stones Englandsturné hösten 1966. Gjorde sedan skivdebut våren 1967 med gruppen på singeln ”The hand don't fit the glove” och upptäcktes då av hitproducenten Mickie Most under vars management han hamnade, ett kontrakt som höll honom fast i flera år.
   Första soloalbumet, producerat av Most, släppte Reid 1968, ”Bang, bang, you're Terry Reid” där sju av tio låtar var skrivna av Terry. Av dåvarande gitarristen i The Yardbirds, Jimmy Page, fick Terry samma sommar frågan om han ville bli sångare i bandet som skulle bli Led Zeppelin. Han tackade nej och föreslog Robert Plant och fortsatte sin egen karriär med eget band och turnerade i USA som förband till Cream.
   1969 blev han också tillfrågad av Ritchie Blackmore att bli sångare i Deep Purple men tackade även då nej. Det blev Ian Gillan tog den rollen.
   Most producerade även nästa Terry Reid-album, ”Terry Reid” (1969), som också innehöll en majoritet egna låtar. Innan Terry blev fri från Mickie Most-kontraktet flyttade han till USA och Kalifornien där han träffade Graham Nash som han kände sedan Hollies-tiden i England. Han kom också i kontakt med amerikanska musiker och började spela med bland annat David Lindley, som hade lämnat sitt band Kaleidoscope bakom sig, och det resulterade i nästa Terry Reid-album ”River” (1973) som innehåller sju egna låtar.
   Det skulle ta tre år innan nästa Terry Reid-album skulle dyka upp, ”Seed of memory” som producerades av just Nash med Lindley i kompet. Ett album av god personlig kvalité som faktiskt kommer figurera i listan på 50 år gamla album som kommer gå som serie på Håkans Pop under nästa säsong.
   Reid hade otur med den skivan, skivbolaget ABC konkursade, och det tog ytterligare tre år innan nästa skivkontrakt, med Capitol, och albumet ”Rogue waves”, fyra covers och fem originallåtar, återigen inspelad i USA med enbart amerikanska musiker.
   Terry Reids senaste albumprojekt, ”The driver”, kom för 24 år sedan och togs emot med positiva recensioner men utan någon stor uppmärksamhet från musikbranschen. På senare år har Terry släppt skivor av mindre dignitet, liveskivor och/eller egenfinansierade produktioner, men hans namn och röst har alltid nämnts med respekt.
   Terry Reid avled av cancer 4 augusti 2025.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.