Blogginlägg

Best of 1975/1976: #33 "Arrival"

ABBA: "Arrival" (Polar)
Release: 11 oktober 1976

NÄR JAG I VÅRAS/SOMRAS PLANERADE MIN rangordnade lista på 50 år gamla album fanns inte ABBA alls med i mina tankegångar. För det första hade ABBA under 70-talet så omåttligt framgångsrika singlar att jag länge inte har betraktat gruppen som albumartister. Och ytligt och kanske lite naivt tänkt är albumen fyllda av just singellåtar som ryggrad och resten lite utfyllnad. Så gick tankarna inledningsvis i mitt trånga huvud. Så läste jag i somras Jan Gradvalls bok ”Vemod undercover” där han för enda gången i boken fördjupar sig kring ett album och framhåller just ”Arrival” som svensk perfektion.
   Det blev dags att omvärdera mina gammalmodiga synpunkter om ABBA:s album och då hamnar ”Arrival”, gruppens första allvarliga försök att göra ett starkt sammanhållande album, i skottlinjen för skivor som gavs ut under 1975 och 1976. ABBA hade förresten 1975 givit ut en skiva, ”ABBA”, med just magnifika hitlåtar blandade med utfyllnad men med en bräcklig helhet och därför inte aktuell för min Best of 1975/1976-lista.
   Nej, det var ”Arrival” som tog ABBA-soundet ett par steg framåt, mycket tack vare geniet till ljudtekniker, Michael B Tretow, i en sedvanligt viktig roll. ”Arrival” är som vanligt i ABBA:s värld en blandning av singellåtar, den här gången än mer markerade, och de så kallade utfyllnadslåtarna däremellan är starkare än tidigare. Så avslutas skivan med en helt instrumentallåt, titellåten, som bekräftar ABBA:s seriösa ambition att producera ett album med helhetstänk.
   Här flyger ABBA, se skivomslaget där kvartetten sitter och trängs i en helikopter, musikaliskt med en internationell glans för första gången i bandets karriär. Och när vi nu kan sammanfatta ABBA:s otänkbara succékarriär så är det just 1976 som bandet hade sina största hits. Både hela ”Arrival” och singeln ”Dancing queen”, som dessutom toppade USA-listan, räknas som ABBA:s allra största hitsuccéer.
   När ”Arrival” släpptes hösten 1976 är det bara drygt två år efter ”Waterloo”-genombrottet men det har inte varit enbart framgångsrika år. Något som vi i hastigheten har glömt.
   Jag har England som riktmärke för ABBA:s ofattbara listframgångar, ”Dancing queen” var ju faktiskt bandets enda rejäla USA. Däremot radade de upp nummer ett-placeringar i England, jag har räknat antalet till sju, men det blev ett tufft drygt år efter ”Waterloo”. Först en återutgvning av ”Ring ring” (#32), sedan den anonymt rockiga ”So long” (missade Englandslistan helt) och den dansbandsinfluerade ”I do, I do, I do, I do” (#38) innan ”S.O.S.” kom och vände på framgångsreceptet i oktober 1975.
   Därefter var ABBA det hetaste namnet i England i flera år och just i den positiva vevan kunde ABBA räkna in listtoppar som ”Mamma Mia” och ”Fernando” innan ”Dancing queen” släpptes i augusti som perfekt försmak till ”Arrival” där den låg som andra låt på albumets första sida.
   I stark konkurrens med en hög andra ABBA-hits framstår ”Dancing queen” som kvartettens definitivt största höjdpunkt. Låten hade ”Boogaloo” som arbetsnamn och började spelas in redan 4 eller 5 augusti 1975 där trumsoundet, spelat av dåvarande Moonlighters-medlemmen Roger Palm, är starkt inspirerat av George McCraes ”Rock your baby”, discorytmer som ska bli världsledande ett år senare via Bee Gees.
   Nu är inte ”Dancing queen” enda låten i den kommersiella blickpunkten på ”Arrival”. ”Knowing me, knowing you” är minst lika hitmässigt elegant medan albumets tredje singellåt, ”Money, money, money”, är lite oväntat simpel för att vara en ABBA-singel.
   I övrigt innehåller ”Arrival” rocklåtar i ABBA-takt, mäktiga ballader och ytterligare någon simpel Björn & Benny-låt (”Dum dum diddle”) som ekar tidigt 70-tal. Albumet avslutas med något väldigt ovanligt i ABBA-kretsar, den instrumentala titellåten där Benny leker vilt med sina folkmusikrötter. Jag vill nästan höra en säckpipa i det mycket fina välljudet.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.