Blogginlägg

Lysande irländsk folkmusik på scen i Örebro

Foto: Carina ÖsterlingAndy Irvine i mitten omgiven av Quilty-medlemmarna.

Setlist (Tack Olle Unenge!):



ANDY IRVINE & QUILTY
Teaterscenen, Wadköping Örebro 15 september 2024
Konsertlängd: 19:01-19:51 och 20:13-21:19 (50+66=116 min)
Min plats: På en stol efter högra kanten, ca 4 m från scenen.

EN AV TIDERNAS MEST INTENSIVA KONSERTHELGER avslutades i folkmusikens tecken på söndagskvällen med den 82-årige irländske legendaren Andy Irvine plus den svenska gruppen Quilty. De spelade både var och en för sig och tillsammans i en föreställning med många traditionella sånger på programmet.
   Ni ser konsertens officiella låtlista här ovan fast publikjublet på slutet tvingade fram ännu en oannonserad extralåt, ”Sally Brown” som framfördes acapella. Dessutom är de tre Andy Irvine-låtarna som inleder andra avdelningen, med honom ensam på scenen, anonyma på låtlistan men blev de båda Irvine-låtarna ”My heart's tonight in Ireland” (ett önskemål från arrangören Olle Unenge), ”A prince among men (Only a miner)” och Planxtys ”The blacksmith” med blixtrande teknik av Irvine. Det gick ett sus genom den 100 personer stora publiken när den sistnämnda låten presenterades.
   Övriga låtar var huvudsakligen traditionella låtar med irländskt ursprung i fräscha versioner med gruppmedlemmarnas suveräna skicklighet på sina instrument som föregicks av små presentationer och förklaringar.
   I samband med kvällens svenska utvikning ”Slängpolska”, ett önskemål från Irvine, berättade bandet att de skulle äta surströmming tillsammans. Och Irvines repertoar från Makedonien och Rumänien representerades av ”Kopanitsa”. Publiken engagerades att sjunga med i några sånger, ”Leave her Johnny” och avslutningen ”Sally Brown”. Vi fick också höra den ruskiga historien bakom sången ”2 Sisters”.
   En generös konsert med många kvalitativa insatser på en mängd olika instrument men även på sång var killarna på scen alldeles lysande.

Andy Irvine, sång/mandola/harmonica
QUILTY
Dag Westling, sång/gitarr/five-string banjo/tin whistle
Gideon Andersson, Irish bouzouki/mandolin/bodhran/sång
Esbjörn Hazelius, fiol/sång/gitarr
Staffan Lindfors, kontrabas/sång

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.