Blogginlägg

John Mayall (1933-2024)

HJÄRTAT PÅ EN AV DE STÖRSTA OCH mest inflytelserika bluesorienterade artisterna slutade slå i måndags. JOHN MAYALL hade då ägnat huvuddelen av sina 90 år att sprida sin bluesinfluerade rockmusik och hade en förmåga, främst under 60-talet, att samla de bästa engelska musikerna kring sig i gruppen Bluesbreakers eller Blues Breakers som de hette från början. Och var under ett drygt år, 1967-1968, en flitig besökare i Örebro.
   Mayall tillhörde samma generation som Alexis Korner och under 1962 byggde de upp sina grupper, Blues Syndicate respektive Blues Incorporated, ungefär samtidigt som första fröet till Rolling Stones såddes.
   I januari 1963 bildade Mayall första upplagan av Bluesbreakers som redan då innehöll en framtida musikerprofil, basisten John McVie som flrutom några månader hösten 1965 blev Mayall trogen till september 1967 när Fleetwood Mac sparkade igång på allvar.
   Bluesbreakers blev ett viktigt begrepp i den engelska bluesvågen som växte fram i mitten på 60-talet. Startskottet mot berömmelse kom i april 1965 när Eric Clapton, som precis hade lämnat det han tyckte var ett alltför poppigt Yardbirds, blev ny gitarrist. Men den uppsättningen av ett ständigt förändrat Bluesbreakers varade bara i ett drygt år och det var just i skarven mellan Clapton och den nye gitarristen Peter Green som bandet kom till Örebro första gången.
   På konsertaffischen fanns fortfarande Clapton med men på Norrbygården 24 februari 1967 stod Green som ny gitarrist i Bluesbreakers. Albumet ”A hard road” hade släppts veckan innan.
   På drygt ett år spelade John Mayall's Bluesbreakers i Örebro tre gånger. Bandet, då med nye gitarristen Mick Taylor, återkom 7 oktober 1967 och spelade då på Idrottshuset för att ännu en gång komma till Örebro 16 mars 1968, och spelade då på Teknis, med fortfarande Taylor på gitarr.
   Det var händelserikt spännande år även lokalt i Örebro och det var då som unga pojkar som Finn Sjöberg, Lasse Wellander, Mats Ronander och kanske den allra mest begåvade av dem alla, Tommy Svensson, utvecklade sitt genuina gitarrspel.
   Ur Bluesbreakers, med alla sina musiker som vandrade ut och in, växte mer eller mindre färdiga band unde de här sena 60-talsåren. Cream och Fleetwood Mac var kända exempel men flera musiker i Colosseum och Mark-Almond hade från början spelat i Mayalls band. 1970 upplöste Mayall det engelska bandet och flyttade till USA och började spela med mer jazz- än bluesmusiker, bland annat Harvey Mandel och Sugarcane Harris.
   Några år in på 80-talet började Mayall åter kalla sitt band för Bluesbreakers men det var med amerikanska musiker. 1985 gjorde han ett album som hette ”Return of the Bluesbreakers” med gästande Mick Taylor på gitarr.
   Jag upplevde aldrig Mayall och hans brokiga Bluesbreakers live i Örebro på 60-talet och kommer inte ihåg vilka som spelade i bandet han kompades av i februari 1987 på Rockmagsinet. Jag recenserade aldrig den konserten men jag minns en varm och fullpackad lokal som älskade en redan då historisk ikon. Kanske den största i den lokalen?
   John Mayall avled i måndags 22 juli 2024.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.