Blogginlägg

Pugh Rogefeldt konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/4 2000.

KONSERT
PUGH ROGEFELDT
Konserthuset, Örebro 1/4 2000

Det var en märklig nästan absurd känsla att se Pugh Rogefeldt på Konserthuset i Örebro. Det gränsade nästan till en deja vu-inspirerad uppenbarelse. Så många gånger upplevde jag honom på 70-talet just på den scenen att risken för nostalgiskt överslag var överhängande.
   Men att se och höra Pugh år 2000 är varken nostalgi, deja vu eller någon romantisk dröm. Fast publiken, som ville känna igen sig, i lördagskväll krävde klassikerna på ett fat.
   Med hjälp av den otroligt starka skivan från i höst, "Maraton", så är Pugh här och nu och i allra högsta grad en levande rockstjärna med ett stort hjärta som kan inspirera både upp och ner i alla åldrar.
   Nu tillhörde den lilla (ca 150 personer) publiken, med undertecknad recensent i spetsen, den äldre åldersgruppen och det var synd att den yngre rockgenerationen valde att missa en lektion i svensk klassisk rock.
   Ett enkelt rockband bakom, massor av personliga låtar i lager och halvironiska mellansnack gav inte utrymme för några pretentiösa utsvävningar. Däremot en rejäl dos avslappnad och spontan rockshow. Där låtarna från senaste skivan tyvärr kom i skuggan av de gamla kända.
   Det blev en bredbent, skramlig rockkonsert som inte så lite påminde om en svensk motsvarighet till Neil Young och Crazy Horse. Tajt och mullrigt fyllde de tre musikerna, med Örebrosonen Jerker Odelholm på bas, på bakom Pugh.
   Fast Pugh minst av allt vill vara en tragisk nostalgisk figur så krävde publiken gamla låtar och när konserten avslutades med "Hogfarm" plus extralåtarna "Små lätta moln" och "Flickornas Laban" var succén ett faktum i varje konsertbesökares hjärta.
   Själv kände jag mig lite lurad på konfekten. Med senaste skivan i färskt minne hade det inte skadat med fler smakprov ur den nya starka repertoaren.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.