Blogginlägg

Underhållande pop med ”rufsiga” inslag

Postad: 2022-04-30 16:41
Kategori: Live-recensioner


Fluru: Claes Hässlemark, Jesper Lönn, Malin Hässlemark, Robin Mossberg och Johan Borg.

Bilder: Carina ÖsterlingFluru sjöng ”In a million ways” framför Meadows.

FLURU
Växthuset, Örebro 29 april 2022
Konsertlängd: 19:38-20:19 och 20:35-2106 (72 min)
Min plats: Sittande ca 7 m till höger om scenen.


I FREDAGSKVÄLL HÖLL DET PÅ att bli en spännande variant på arrangören Olle Unenges konsertserie ”Akustiskt i Växthuset”. Bandet Flurus aktuella album ”To the bone” vill jag placera i facket modern pop någonstans i det outforskade området mellan Anna Ternheim, Fleetwood Mac och Lisa Miskovsky med övervägande keyboardsbaserade arrangemang med några stänk Dire Straits som röd tråd.
   I detta akustiska livekoncept tänkte Fluru om, det konventionella trumsetet fick stanna hemma och keyboards skippades helt och vi nyfikna lyssnare och åskådare fick en lite mer avskalad version av senaste albumet som till 9/11-delar framfördes på konserten. Bandet hoppade dock över ”Sailor heart” från den planerade liverepertoaren (se nedan) och sex inte oävna representanter från förra albumet ”Where the wild things grow” (2018) tog plats i låtlistan utan att skämmas.
   Förutsättningarna i Växthuset blev uppenbart en utmaning för bandet vars udda namn har ett jämtländskt ursprung (betyder ungefär ”rufsig”) tack vare sångerskan Malin Hässlemarks bakgrund. Med sin både smekande och rivigt strävsamma stämma gav hon varje låt en egen profil med ett utmärkt komp som underbart stöd. Hennes man Claes, vars förstainstrument egentligen är keyboards, vägledde bandet på akustisk gitarr. Jesper Lönn gav anspråkslösa rytmer ett ansikte på sin cajón (slagverkinstrument i form av en låda) och Robin Mossberg som var en klippa på bas när inte ett knastrande missljud för några sekunder störde ljudmixaren Robban Damasdis annars perfekta liveljud.
   Till sin hjälp hade Fluru extragitarristen Johan Borg med delikata elektriska solon som han ibland förstärkte med några smakfulla sekvenser på slide. I Flurus annars ganska sparsmakade arrangemang var det nog han som stod för konsertens ”rufsiga” inslag.
   På konserten fick vi bevis på att Fluru äger ett starkt låtmaterial som känns bekant och naturligt i många olika arrangemang. Bra låtar ska ju kunna fungera i olika sammanhang och gjorde det på fredagskvällen med marginal.
   På skiva har många av Flurus låtar nästan hitpotential, välformulerade och snyggt presenterade. Den där lite professionella på gränsen till opersonliga profilen förvandlades live till en mänsklig och naturlig känsla som gick hand i hand med ett fint sound på en genomgående underhållande konsert.
   En konsert som avslutades ute på golvet nära publiken (”vi gör en Meadows”...) i en accappella-dominerad version av ”In a million ways”. Just framför bordet där Christoffer Wadensten (Meadows) satt...



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (475)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (149)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< April 2022 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.