Blogginlägg

Rikard Wolff konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 2003.

KONSERT
RIKARD WOLFF
Hjalmar Bergman Teatern, Örebro 5/4 2003

Med Örebro Teaterförening som arrangör för ett evenemang på en traditionell teaterscen är det kanske för mycket begärt att få uppleva en genomgående musikalisk, showmässigt underhållande och genuin konsert med Rikard Wolff.
   Wolff har gjort några stundtals briljanta skivförsök och skulle kunna stå upp med enbart det musikaliska som hjälp och leverera en femstjärnig konsertföreställning.
   Han må vara en av landets största etablerade skådespelare men något fullblodsproffs som sångare och konsertartist är han inte. Därtill var den pretentiösa presentationen, som i konsertsammanhang måste uppfattas som något väldigt onaturligt, alldeles för regisserad och teatermässig för att uppfattas som en musikalisk upplevelse.
   I hans värld är pretentiös ett superlativ och en stor tillgång. Så när han bjöd in till föreställning blev det inte överraskande teatral underhållning där mellansnacket förvandlades till starkt regisserade pauser. Och flera av de fantastiska låtarna ur hans skivkarriär blev enbart en del i en konsert, show, musikal, teater eller vad vi nu ville titulera det som.
   Kanske var det Rikards sätt att berätta, kanske var det den ödesmättade teatermiljön med kryss i scengolvet eller kanske var det den dramatiska inramningen som påverkade mitt sätt att uppleva den så kallade konserten.
   Hårt sminkad i velourkostym stirrade han in i olika delar av publiken, berättade några spektakulära sanningar om filminspelningar eller skämtade för en lättpåverkad publik, men vågade inte riktigt ta ut svängarna musikaliskt. Fast han till sin hjälp hade en ytterst habil kvintett musiker som med rätt fingervisning och lite friare tyglar lätt höjt den här föreställningens nivå till höga höjder.
   Med en pianoton (Peter Nordahl) rätt nära det himmelska, som exempelvis under ”Min allra största kärlek”, och kattmjukt rytmiska slagverk (Magnus Persson) som ryggrad var det allt som oftast musikaliska högtidsstunder.
   Och med Wolffs presenterade samarbeten med Martin (hans ”Om du inte vill ha mig” var en av topparna), Mauro Scocco, Ola Salo, Mikael Wiehe och givetvis Lisa Ekdahl blev, hur man än ser det, anledningen till att föreställningen efter besök på de höga pretentiösa höjderna ändå landade på rätt köl.

RIKARD WOLFF: sång
GUNNAR NORDEN: gitarr o sång
ULRIK JOHANSSON: bas o sång
NIKLAS SUNDÉN: dragspel
MAGNUS PERSSON: trummor
PETER NORDAHL: piano o keyboards

Rikard Wolffs låtar:
??Det var en natt…
??Tankar…
Röda dina läppar
Lilla Torg
Kärleksbrev
Vackra pojkar, vackra män
Min älskade (Brel)
Uppfinnare (Salo)
Om du inte vill ha mig
Borde ha varnat dig
Göttingen
Det vackraste mötet
Pojken på månen
Paris
En enda natt

Extralåt
Var inte rädd

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.