Blogginlägg

September 2021 på Håkans Pop

Insamlingen till hyllningsplattan till Magnus Lindberg nådde i veckan fantastiska 100 000:-.


NU ÄR DET VÄL ÄNDÅ HÖST, fast jag har en vän som hävdar att det är ”sensommar”, och bara tre månader återstår av 2021. På Håkans Pop har vi på listan ”All Time Best 100” kommit en bra bit på väg till nummer ett. Tre publiceringar i veckan och i september räknade jag in tolv album, från plats 96 upp till 84 med utländska artister/band som Graham Parker, Neil Young, Tom Petty & the Heartbreakers och Paul Carrack. Plus svenska artister som Eva Dahlgren och Per Gessle.
   Serien där jag har skrivit om ställen i Örebro, där jag genom åren har upplevt konserter, fortsätter i höst, vinter och vår men i en något förminskad skala, ett ställe i veckan. I september skrev jag bland annat om några utomhusscener, Järntorget, Stortorget, och Wadköping.
   September inleddes med ännu en konsertrecension, Mats Ronander & Staffan Ernestam, och ett litet besök på årets upplaga av Live at Heart.
   2 september meddelade jag också att insamlingen till den kommande hyllningsskivan till Magnus Lindberg (se bild ovan) hade nått 84 000:-. Sedan några dagar tillbaka har insamlingen passerat 100 000:--gränsen! Fantastiskt!

SEPTEMBER 2021 BLEV EN GANSKA BRA release-månad för nya skivor och jag fick möjlighet att lyssna på både amerikansk och svensk musik.
   Det var länge sedan jag lyssnade på ett soloalbum från Lindsey Buckingham, Fleetwood Mac-medlemmen ni vet. Men den fyra år gamla duettskivan med Christine Perfect, som hamnade precis utanför Topp 10 på min årsbästalista 2017, var ett klart positivt album. Och Lindseys experimentella ådra var klart dämpad.
   På nya soloalbumet ”Lindsey Buckingham” rullar det på efter samma positiva recept. Otroligt poppiga låtar som är utförda på ett enkelt men också genialt sätt. Där melodier får sitt handfasta uttryck och Lindseys röster och gitarrer förstärker soundet på ett personligt sätt. Och överraskningslåten ”Dancing'” ligger sist på albumet. När man tror att skivan avslutas med något dansant kommer en innerligt vacker och vemodig ballad som höjdpunkt på hela skivan.
   Pernilla Andersson har på nya albumet ”Samma dag som Elvis” ambitioner att bjuda på en bred omväxlande meny med musik. Sprittande poplåtar, lugna fina ballader och några tillfälliga jazzstänk har gjort ett album som både underhåller och engagerar. Lättsamma jag gillar mest de poppiga låtarna ”Koltrast vid Haväng” och ”Låt det gå (långfinger upp)” men balladen ”Requiem till dig” är oerhört vacker.
   När jag lyssnar på Daniel Romano är jag beredd på än mer omväxling och stundtals äkta poplåtar. Med bandet Outfit har han på albumet ”Cobra poems” nästan överträffat sig själv när han rastlöst blandat stilar från låt till låt. Ibland (”Still dreaming”) blir det riktigt lyckat med en underbar helhet som utan paus går över i titellåten och växlar tempo och melodi i en och samma låt. Avslutningen blir som ”Abbey Road” sidan två på mindre än sex minuter...
   I regn och blåst utomhus på Mosebacketerrassen, som förband till Nisse Hellberg, gjorde David Ritschard inget större intryck. Country- och proggreferenserna kunde vi bara ana men på skiva, nya albumet ”Blåbärskungen”, låter det både mer genuint och mer personligt. Låtar och berättelser som gränsar till välarrangerade visor, med både fiol, steelguitar och saxofon i kompet, och med den Stockholmsaccenten i rösten tänker jag oundvikligt på Stefan Sundström.
   Jag avslutar månadens lyssnande med Miss Li, en artist som jag inte längre har någon närmare koll på. Annat var det i mitten på 00-talet när hon var produktiv som få med två-tre album per år. Musikaliskt lutade det då åt traditionell piano-rock'n'roll men hon har, vad jag förstår, fått en helt annan och yngre publik som högaktar det modernt poppiga soundet.
   ”Underbart i all misär”, hennes första skiva på svenska, är alls icke min musik. Ändå dras jag till melodierna, energin i sångrösten och ibland också de tonårsinspirerade texterna. Allt fastnar i mitt medvetande utan att jag riktigt förstår varför. På samma sätt som jag ibland dras till Laleh och hennes personliga sånger blir Miss Li-låtarna ”Komplicerad”, ”Utan dig”, ”Instruktionsboken” (ja, faktiskt) och ”Porslin” bra och lättsam underhållning.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.