Blogginlägg

Bill Elliot (1950-2021)

SOM ENA HALVAN AV DUON SPLINTER var Bill Elliot uppskattad sångare och hans historia på 70-talet var fylld av flera olika Beatles-relaterade upplevelser. Elliot härstammade från den lilla byn South Shields strax utanför Newcastle där han och låtskrivaren Bobby Purvis uppträdde som duo 1970.
   Paret fortsatte sedan i andra större grupper, bland annat Stone Blind som senare bytte namn till Halfbreed, men ingen av grupperna kom längre än till demostadiet. Det var just en demo som hamnade i händerna på Mal Evans, en gång roadmanager åt Beatles, som vidarebefordrade den till Apple. Bolaget fastnade för rösten (Elliott) och låtskrivandet (Purvis) men inte gruppen.
   1971 fick Elliot, med Evans hjälp, möjlighet att sjunga på en John Lennon/Yoko Ono-låten ”God save us”, en singel på Apple 1971 utgiven under namnet Bill Elliot and the Elastic Oz Band, som stöd för den kontroversiella engelska tidningen Oz. Samma inspelning av låten finns på Lennons ”Anthology”-samling (1998) med hans egen röst.
   Inga kommersiella framgångar för singeln gjorde att Apple-samarbetet sprack. Bill och Bob var snart tillbaka tillsammans och bildade en helt ny grupp, The Truth, men inte heller den gruppen höll trots goda positiva framtidsutsikter. Efter något år återförenades Bob och Bill och i augusti 1972 var duon Splinter ett faktum och på några månader hade de kontraktserbjudanden från skivproducenten Tony Visconti och Moody Blues skivbolag Threshold men fastnade för George Harrisons Dark Horse.
   Den ovan nämnda demon, ”Another chance I let go”, levde fortfarande 1973 och fick George Harrison intresserad och placerade den, nu under nya titeln ”Lonely man”, i filmen ”Little Malcolm and his struggle against the Eunuchs” som han var producent för. För övrigt Harrisons första filmerfarenhet som många år senare skulle utvecklas till ett helt filmbolag, Handmade Films.
   På Dark Horse blev Splinter första artist med albumet ”The place I love” (1974) med stort engagemang från den före detta Beatles-medlemmen som agerade både producent, gitarrist och arrangör.
   Harrison-samarbetet fortsatte i flera år och resulterade i ytterligare två album, ”Harder to live” (1975) och ”Two man band” (1977), innan duon försvann ut i det anonyma på mindre profilerade skivbolag.
   Med sitt soft rockiga sound befann sig Splinter hela tiden i den tämligen snälla popgenren och förutsättningar fanns att producera ett antal hitsinglar. Duon lyckades bara placera en singel, ”China light”, på Englandslistan och blev därmed ett namn, bland många andra, som fick positiva recensioner men som kommersiellt aldrig fick den stora uppmärksamheten.
   Bill Elliot avled i söndags 6 juni 2021 i Portugal där han och hans familj sedan flera år bodde.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.