Blogginlägg

Krönika: Maj 1993

Många svenska skivor med adress skivbolaget Start Klart hade en komisk stämpel som jag började jämföra med traditionell buskis. Under våren 1993 började det dyka upp åtskilliga i den, enligt mig, lite tveksamma genren.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/5 1993.
 
REN BUSKIS ELLER JORDNÄRA ROCK?

I SVENNE RUBINS KÖLVATTEN OCH SOM EN FÖLJD av deras exempellösa framgångar har det dykt upp en mängd band i samma vardagliga, jordnära och komiska genre. Rock eller buskis?
   Bara under våren har det kommit många skivor med band som riktar sig mer till den kortsiktiga humorn än till ett analyserande i favoritfåtöljen. Kort sagt betyder texten mer än sound och musik tillsammans.
   Stilbildarna Svenne Rubins, om man nu kan titulera buskiskomik så pretentiöst, har i väntan på nya albumet i höst släppt en singel, ”En gammal Amazon” (Start Klart).
   Producenten Tony Thorén borgar för ett gott sound när Rubinerna fortsätter att framgångsrikt blanda traditionell rock, humor och en stor dos nostalgi.
   Hudiksvallsbandet Sigge Hills Orkester och historien om dom har måhända komiska inslag men är musikaliskt mer seriösa än så på albumet ”Vänner & grannar” (Start Klart).
   Det visar inte bara låtskrivarhjälp från Per Persson, Niklas Frisk och Traste Lindén vars basist Ulf Stureson producerat anrättningen.
   Hills Orkester står ovanför buskisgenren. Är snarare det naturliga countryalternativet till Packet och Kvintetten.
   Uppsala-trion Kusinerna Från Landets album ”Påpp på svängska” (Soundfront/Amigo) skvallrar om buskis, komik och lättfotad poesi.
   Texterna bakom titlar som ”Släng dej i väggen”, ”Ur spår” och ”LG” är också mycket skrattframkallande. Med små resurser har de dock lyckats få till ett godkänt sound som i sina bästa stunder är fullt jämförbart med Lasse Tennander.
   Euskefeurat har en seriös plats i svensk folkmusik. Med stand up-stjärnan Ronny Eriksson i en ledande roll har man rätt att vänta sig komiska ordvändningar.
   ”Hipp happ” (Meukskrede) har några fyndiga texter men musiken doftar alltför mycket 70-talsprogg och framförs som om Pogues aldrig existerat.

/ Håkan

L-Å Madelid 7/06: Sorry, missade att du nämnde Zombies i artikeln och att Tages och Hep Stars kn...

L-Å Madelid 7/06: Hallå Håkan! Jag ser att du missat några konserter. The Zombies spelade på ...

Kjell J 2/06: Lou Barlow är väl sedan ganska länge tillbaka i Dinosaur Jr....

Jan Arne Martin Lennell 31/05: Tack Håkan för en intressant recension! Har ännu inte lyssnat (dök upp i bre...

Johan S 31/05: Lysande! Har gått varm hela helgen. ...

Janne Lennell 22/05: Ser fram mot listan över favoritskivor. Tror vi kommer ha en del gemensamma fav...

Tommy Jonsson 22/05: Vet inte om det är sant men det påstås att publikljudet inte blev speciellt b...

Peter 17/05: Vart tog Live at the Grand Opera House Belfast med Van Morrison vägen?...

Jan Arne Martin Lennell 15/05: Del Amitri tycker jag skulle haft förstaplatsen :)...ser vekligen fram mot dera...

Richard 5/05: Tack för att ni delar med er, Håkan med sina fina texter och Jack med minnen o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.