Blogginlägg

Moon Martin (1950-2020)

EFTER NÅGRA DAGAR AV OTÄCKA OBEKRÄFTADE RYKTEN att MOON MARTIN hade avlidit blev det till slut en bitter sanning med stor sorg som följd. På 70-talet, när musiken hade sin största betydelse, tillhörde Moon den exklusiva skaran av mina största favoriter. Jag lyckades på något märkligt sätt förena fyra engelsmän och två amerikaner, utan några musikaliskt gemensamma rötter, i min lilla klubb och Moon Martin var en av favoriterna. Övriga namn i klubben kan du läsa i den här krönikan och för övrigt har jag skrivit ett antal artiklar om Moon Martin tidigare på Håkans Pop, exempelvis en historiskt heltäckande artikel och recensionen av andraalbumet ”Escape from domination”.
   Den där sex soloartister långa listan av exklusiva favoriter var nästan i samtliga fall inspirerade av Lennart Perssons artiklar i Larm, i synnerhet den fullständigt fascinerande historien om John Moon Martin i Larm #10 (april 1979). Som blev startskottet på min förtvivlade jakt på John Martins musikaliska rötter och långa karriär.
   Jag nosade upp gruppen Southwinds samtliga tre album, ”Southwind” (1968), ”Ready to ride” (1970) och ”What a place to land” (1971), hittade ett Linda Ronstadt-album (”Linda Ronstadt”, 1972) där han sjöng och spelade gitarr och givetvis de båda Mink DeVille-skivorna 1977 och 1978 som han skrev låtar till. Jag lyckades dock aldrig fånga in de tre singlarna som hans tidigaste band The Disciples gav ut mellan 1966 och 1967.
   Men det var alltså de båda Moon Martin-albumen ”Shots from a cold nightmare” (1978) och ”Escape from domination” (1979) som på kort tid sparkade igång det intensiva intresset för en ny amerikansk rockare med en snäll melodisk framtoning. Kanske var jag såld och överväldigad redan efter första låten (”Hot night in Dallas”) på första albumet...
   John Martin döpte om sitt förnamn till Moon under 70-talet, han skrev nämligen många låtar som handlade om månen. Moon Martin fick aldrig sitt stora breda genombrott som artist, visserligen spelade han i Sverige någon gång och på Måndagsbörsen, men det är nog som låtskrivare han borde ha varit mest känd. Robert Palmers tidiga version av Moons ”Bad case of loving yuo” blev en stor hit över hela världen och Moons Mink DeVille-låtar ”Cadillac walk” och ”Rolene” är ju 70-talsklassiker. Man får i sammanhanget inte heller glömma bort Mamas & Papas-sångerskan Michelle Phillips soloalbum "Victim of romance" (1977), producerades av Jack Nitzsche, som innehöll tre Moon Martin-låtar. Han spelade också gitarr på skivan.
   På 70-talet blev Moon Martins musik ännu snällare, lite mindre personlig och fick stundtals även ett syntigare sound. Men album som ”Street fever” (1980), ”Mystery ticket” (1982) och ”Mixed emotions” (1985) står ändå stolt på vinylskivhyllornas exklusiva avdelning.
   Moon Martin avled i måndags, 11 maj 2020, av naturliga orsaker.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.