Blogginlägg

Årets bästa skivor 1997

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Meny i december 1997.

UTLÄNDSKA
1. STEVE EARLE: El corazon (E-Squared/Warner Bros)
2. U2: Pop (Island)
3. RON SEXSMITH: Other songs (Interscope)
4. JOHN FOGERTY: Blue moon swamp (Warner Bros)
5. TEENAGE FANCLUB: Songs from the northern Britain (Creation)

SVENSKA
1. WEEPING WILLOWS: Broken promise land (Grand Recordings)
2. POPSICLE: Stand up and testify (Telegram)
3. THE WANNADIES: Bagsy me (RCA)
4. MILLENCOLIN: For monkeys (Burning Heart)
5. NILS ERIKSON: Albert, tyfonen (Epic)

Trött och sliten efter ett enormt intensivt skivår känns det riktigt tillfredsställande att blicka bakåt, minnas årets höjdare bland alla hundratals CD jag lyssnat på. Först kom Steve Earle. Sedan kom ingenting. Och därefter kom inte heller något. Men sedan kom en mängd utomordentligt bra skivor. Trodde jag gjorde det enkelt för mig genom att redan från årets start upprätta en lista där varje genomlyssnad skiva skulle placeras i rätt rangordning.
   OK, tätpositionerna är helt trovärdiga men när man letar sig ned till platserna mellan 30 och 40 på min utvidgade inofficiella årsbästalista blir exaktheten flytande. Hur förklara exempelvis hur den grymt talangfulle 15-årige bluesgitarristen Jonny Langs skiva "Lie to me" hamnade på en ytterst blygsam 52:a-plats på min lista. Och när gamle favoriten Paul McCartney gör sin bästa skiva på år och dag, "Flaming pie", så är det med en hårsmån han hamnar bland de 30 bästa.
   När jag lyssnade på Joey Tempests "Azalea place" i våras var jag mycket nöjd men den hamnade slutgiltigt på blott plats 30 av årets svenska skivor. Gävles svar på Rockpile, Refreshments, är ungefär hundra gånger bättre på scen än på skiva men ändå borde väl deras "Trouble boys" placerat sig bättre än nummer 25 bland mina svenska favoriter i år. Skivåret 1997 har med andra ord varit en osedvanligt jämn historia.
   En svensk debut i topp, sagolikt välljudande Weeping Willows, men även i övrigt fanns det framstående svenska debutanter: Tina Stenberg, Regina Lund, Eagle-Eye Cherry, Görel Crona med flera. Även Stefan Anderssons debut på svenska var långt, långt över förväntan.
   Strax utanför den korta utländska listan hamnade Paul Simon, Rolling Stones, Oasis och Mommyheads. En skön blandning av fossiler och fräscha 90-talsnamn. Det som gör livet som skivrecensent så gränslöst spännande.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.