Blogginlägg

Neil Youngs klassiker

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda hösten 1999.

NEIL YOUNG: After the gold rush (1970)
Det var först sommaren 1970, när kanadensaren Young redan avverkat Buffalo Springfield, gjort två soloskivor och gått med i supergruppen Crosby, Stills, Nash & Young, som jag kom att betrakta Neil Young som riktigt soloartist.
   Låtarna på ”After the gold rush” inspirerades och skrevs till ett filmmanus (av Dean Stockwell) som däremot aldrig resulterade i en färdig film.
   Redan vid den här tidpunkten var Neil Young en komplett artist med både rocklåtar, ballader, en countryinspirerad cover och geniala bagateller på repertoaren. Som tillsammans gjorde skivan så homogen och extremt underhållande.
   Crazy Horse kompar och Nils Lofgren gör sin skivdebut just på den här skivan.
   Förhållandevis långa "Southern man" och "When you dance I can really love" fick representera den vilda, mer otyglade delen av Youngs artisteri och "Don't let it bring you down" och "Only love can break your heart" kom att bilda modell för den där typiska, lunkande, baktaktsdominerande låtskrivandet som Young tagit patent på.
   Men även i korta, anspråkslösa utkast till låtar som "Birds", "Cripple creek ferry" och "Till the morning comes" lyckades han fånga magin.
   På en skiva vars inledning, med "Tell my why" och titellåten, tejpar fast lyssnaren och håller honom/henne koncentrerad till sista tonen.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.