Blogginlägg

Neil Innes (1944-2019)

DET ÄR MÅNGA MÄNNISKOR SOM GENOM HISTORIEN beskrivits som den femte Beatles-medlemmen men just nu, när jag precis nåtts av meddelandet att NEIL INNES har dött, är jag övertygad om att den mannen är mest värd den ”titeln”. 1978 skrev Neil Innes Beatles-låtar som ingen annan. Han var den musikaliskt ledande personen i projektet The Rutles, en parodi på The Beatles, där Innes skrev samtliga låtar som i varje detalj var förvillande lika riktiga Beatles-låtar. Neil Innes var på sätt och viss Lennon-McCartney i en och samma person.
   Neil Innes namn dök upp i mitt medvetande långt tidigare, som medlem i Bonzo Dog Doo-Dah Band i slutet på 60-talet. En grupp full av avantgarde, surrealistisk humor och musik. Även där var Innes den musikaliska hjärnan bland komiker och satiriker. Jag hade väl då svårt att hänga med i de språkliga svängarna på bandets album men fastnade omedelbart i singellåten ”I'm the urban spaceman”, skriven av Innes, som producerades av Paul McCartney under pseudonymen Apollo C Vermouth.
   Åren efter Bonzos splittring 1970 gjorde Innes en mindre seriös satsning som soloartist där humor, ett album hette ”How sweet to be an idiot”, mixades med välskriven popmusik. En karriär, där han även samarbetade med Scaffold-medlemmar och Monty Python, som jag noterade på distans.
   Monty Python-samarbetet i allmänhet och vänskapen med Eric Idle i synnerhet ledde fram till den tvådelade tv-serien ”Rutland Weekend Television”, som sändes på BBC i maj-juni 1975 and november-december 1976. Musiken till serien spelades in och gavs ut 1976 under Eric Idles och Neil Innes namn som “The Rutland Weekend Songbook”.
   1978 resulterade den uppmärksammade tv-serien med The Rutles, där Innes spelade karaktären Stig O'Hara, i en film, ”All you need is cash”. Fyra karaktärer, Dirk, Nasty, Stig och Barry, som hade en motsvarighet i de fyra Beatles-medlemmarna. Neil Innes skrev nya ”Beatles-låtar” till projektet och det var lika genialt som humoristiskt. Han tog kända harmonier, berömda arrangemang och slagkraftiga refränger. Skruvade allt ett halvt varv och ut kom Beatles-musik ingen hört men till 100 procent kände igen.
   Albumet ”The Rutles” (1978) är ett mästerverk. Mycket märkligt men helt genialt var det Neil Innes mästerverk.
   Neil Innes avled i söndags 29 december 2019.

/ Håkan

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.