Blogginlägg

Britta Persson balanserade på slak lina

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/9 2006.

KONSERT
Britta Persson
Klubb Smart/Satin, Örebro 16/9 2006

Britta Persson må ha ett alldagligt men nästan anonymt namn men artistmässigt är hon en främmande fågel och en stor personlig profil. Hennes sena framträdande på Klubb Smart i lördagsnatt var störd av så många tekniska strul att hennes mest finstämda partier förlorades i rundgång eller pratades bort av en ofokuserad publik.
   Tid och plats gav inte Brittas vågade utmaning med lågmäld personlig pop full valuta. Hon efterträdde den rullande volymstarka evighetslånga ångvälten och förbandet Paddington DC på scen och så dags, en halvtimme efter midnatt, var det omöjligt att soundchecka. Problem som sedan förföljde Britta med band under nästan hela konserten.
   Hur mycket jag än intalar mig själv att det inte var Brittas fel så påverkade det svajiga ljudet ändå helhetsintrycket. När framträdandet sedan pendlade kraftigt mellan fullt band och ensamma ballader, Britta sittande vid pianot eller med akustisk och elektrisk gitarr solo så blev det en allsköns blandning och, dessvärre, en något okoncentrerad konsert. Som aldrig spårade ur men balanserade på slak lina vid flera ögonblick.
   Britta var naturligtvis ledsen över förutsättningarna och gjorde det absolut bästa av situationen och tillsammans med Kristofer Åströms bands grymt rutinerade komp så blev det trots allt en smakfull presentation av en lovande ny stjärna. Som jag på skiva kan uppleva som en mix av Anna Ternheim och Marit Bergman men som levande på scen blev än mycket mer personligare.
   Jag kan stundtals älska Brittas djupt intensivt udda framtoning men stod också och funderade på om inte en och annan kommersiell genväg hade lättat upp anrättningen i lördagskväll något. Då tog hon fram några av sina mest lättsammaste stunder ur repertoaren, ”Bellamy Straat Straat” och ”Winter tour”, och plötsligt avslutades konserten lite gladare och mer bekymmerslöst än den hade inletts.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.