Blogginlägg

Borgedahls död var sorgligaste nyheten

Postad: 2017-08-23 07:54
Kategori: Minns


Ragnar Borgedahl (1949-2017).

DÖDSFALL SOM HÄNDER INOM POPULÄRMUSIKEN och rockgenerationen brukar jag meddela med sporadisk regelbundenhet på den här sidan. Men det händer också att dödsfall hamnar i skuggan av så mycket viktigare händelser. Det finns genom åren några klassiska exempel på det senare. Som när Dr Feelgood-sångaren Lee Brilleaux dog två dagar efter Kurt Cobains tragiska självmord 1994 som tog all massmedialt utrymme. Ungefär samma situation hösten 2003 när Warren Zevon, efter en lång kamp mot cancer, avled samma vecka som Johnny Cash och i våras gick Sven-Erik Magnusson bort bara några dagar efter Chuck Berry .
   De tvÃ¥ sistnämnda namnen skrev jag minnesord om och nu senast för ett par veckor sedan lät minnet ta mig tillbaka till Glen Campbells höjdpunkter i samband med hans död. Men jag tänkte för ett ögonblick Ã¥tervända till nÃ¥gra mindre uppmärksammade dödsfall som inträffat under vintern och vÃ¥ren som har fallit i glömska eller kommit i skymundan av sÃ¥ mycket större händelser.
   Kring Ã¥rsskiftet och nÃ¥gra mÃ¥nader efterÃ¥t var det med ojämna mellanrum som mÃ¥nga Beatles-relaterade namn gick ur tiden. Bara nÃ¥gra dagar innan julafton, 21 december, dog SAM LEACH, 81 Ã¥r gammal. Liverpoolbo som, innan Brian Epstein kom in i bilden, bokade konserter med Beatles under 1961. Fram till december det Ã¥ret hade bandet spelat uteslutande i Liverpool eller omkring men Leach bokade in bandet för sin första konsert i Londons utkant i Aldershot - 18 personer i publiken.
   Innan 2016 var slut, 30 december, gick ALLAN WILLIAMS ur tiden, 86 Ã¥r gammal. Han blev känd som Beatles första manager under de "magra" Ã¥ren 1960 och 1961. Han drev det kända spelstället The Jacaranda i Liverpool och körde bokstavligen bandet i sin skÃ¥pbil till Hamburg hösten 1960. Men framgÃ¥ngarna var fÃ¥, inkomsten lÃ¥g och framtiden mörk sÃ¥ samarbetet Williams/Beatles sprack. 1975 gav Williams ut en mycket underhÃ¥llande biografi om de här Ã¥ren, "The man who gave the Beatles away".
   11 januari avled TONY BOOTH, 83 Ã¥r gammal, som hade en Beatles-relation i marginalen. Som konstnär lÃ¥g han bakom affischerna som marknadsförde bandets tidiga konserter i Liverpool.
Bara två dagar senare, 13 januari, dog den kontroversielle 74-årige ALEXIS MARDAS, eller Magic Alex som John Lennon kallade honom. Den Greklandsfödde designern/teknikern/konstnären/trollkarlen hamnade genom gemensamma kontakter i konstvärlden och musikbranschen i Beatles omgivning i slutet på 60-talet. Han var en tusenkonstnär som inte var bra på någonting. Lyckades exempelvis inte bygga om Beatles inspelningsstudio Apple och rader av hans galna elektroniska uppfinningar fungerade inte. En galenskap som inledningsvis fascinerade Beatles-medlemmarna, mest John Lennon, som utsåg honom till chef på skivbolagets underavdelning Apple Electronics. När bandets nye manager Allen Klein försökte rädda det ekonomiskt tyngda skivbolaget i början på 70-talet städades Magic Alex effektivt bort från företaget.
   Konstnären ALAN ALDRIDGE var väl i allmänna ögon en etablerad engelsk konstnär men för mig var han alltid den mycket intressanta illustratören med nära Beatles-kontakter. I de tvÃ¥ volymerna av Beatles Illustrated Lyrics (1969 och 1971) illustrerade han pÃ¥ ett mycket fantasirikt sätt bandets lÃ¥ttexter. Fantastiskt intressanta böcker. Han gjorde ocksÃ¥ skivomslagen till Creams "Goodbye" och Elton Johns album "Captain Fantastic and the brown dirt cowboy" och lÃ¥g ocksÃ¥ bakom designen av Hard Rock Cafés logotype. 78-Ã¥rige Aldridge dog 17 februari.
   Utan nÃ¥gon som helst uppmärksamhet dog den 64-Ã¥riga amerikanska sÃ¥ngerskan VALERIE CARTER 4 mars. För mig är hon mest känd som lÃ¥tskrivaren som skrev "Love needs a heart" tillsammans med Lowell George och Jackson Browne och lÃ¥ten finns med pÃ¥ den senares liveskiva "Running on empty" (1977). Men Valerie hade en sÃ¥ngkarriär innan dess. Hon umgicks med musikerna i Little Feat, hade trion Howdy Moon vars enda album delvis producerades av Lowell George och hennes egen solodebut 1977 med "Just a stone's throw away" (som George producerade) är en bortglömd pärla. Däremot gav hon inte ut sin egen version av "Love needs a heart" förrän 1996.
   Under Liverpool-Ã¥ren var det en kille som stod närmare John Lennon än nÃ¥gon annan, PETE SHOTTON, utan att han hade nÃ¥gra musikaliska ambitioner. Han spelade visserligen tvättbräda i The Quarrymen men lämnade snart gruppen för att hänga med Lennon i andra sammanhang. Höll genom alla Ã¥r kontakt med Lennon som sponsrade Shotton och hans olika privata verksamheter. 75-Ã¥rige Shotton dog 24 mars.

UNDER DET SENASTE DRYGA HALVÅRET har ytterligare många musikrelaterade människor gått bort som kanske inte tillhörde de största profilerna men ändå borde ha fått en liten minnesnotering på Håkans Pop.
   Bara nÃ¥gra dagar in i 2017, 8 januari, avled PETER SARSTEDT som tidigt 1969 hade en jättehit (etta pÃ¥ bÃ¥de Englandslistan och Tio i Topp) med "Where do you go to (my lovely)". Kanske lite mesig och allmänt snäll poplÃ¥t men jag kommer ihÃ¥g att den dÃ¥ var populär hos en 16-Ã¥ring pÃ¥ Norrbygatan i Örebro. Att Peter hade ytterligare en lite mindre hit, "Frozen orange juice" har jag däremot förträngt eller glömt.
   Den engelske trummisen MIKE KELLIE dog 18 januari. Trots en lÃ¥ng och flitig karriär var Kellie ingen stor trumslagarprofil i stil med Keith Moon, John Bonham eller Ringo Starr. Men jag förknippade hans namn med mÃ¥nga intressanta skivor. Dels var han medlem i grupperna Spooky Tooth, Three Man Army, Balls (Steve Gibbons/Denny Laine), Frampton's Camel och new wave-bandet The Only Ones. Men han kompade ocksÃ¥ artister som Frankie Mille5r, Paul Kossoff och Johnny Thunders.
   DEKE LEONARD var en i mängden av profilstarka walesare i engelsk rockmusik under främst 70-talet. Först och främst var han en av de färgstarkaste medlemmarna i gruppen Man vid mÃ¥nga olika tillfällen. Medverkade ocksÃ¥ pÃ¥ flera spÃ¥r pÃ¥ Tyla Gangs "Yachtless". Han började sin musikerbana redan 1965 i gruppen Corncrackers men det jag kanske minns bäst, förutom ett liveuppträdande i London 1993, var den kortlivade men väldigt intressanta gruppen The Force som Deke, eller Roger som hans förnamn egentligen var, hade tillsammans med Sean Tyla i början pÃ¥ 80-talet. Albumet "The album" är en bortglömd pärla. 72-Ã¥rige Deke dog 31 januari.
   PETER SKELLERN, som 1972 hade en stor hit med den snälla "You're a lady", kanske inte borde finnas representerad i mina skivhyllor. Men albumet "Hard times", tre Ã¥r senare, stÃ¥r snyggt och elegant insorterad bland de Beatles-relaterade skivorna. George Harrison gjorde nämligen ett inhopp som gitarrist pÃ¥ lÃ¥ten "Make love, not war". TitellÃ¥ten spelade för övrigt Ringo in till sitt "Bad boy"-album. 69-Ã¥rige Skellern dog 17 februari.
   Den amerikanske skivproducenten TOMMY LIPUMA hade med sin bakgrund i jazzmusiken (Al Jarreau, Barbra Streisand, Miles Davis, George Benson med flera) inte sÃ¥ mycket gemensamt med min musiksmak men han var faktiskt en av initiativtagarna till Paul McCartneys evergreenjazzcoverskivan "Kisses on the bottom" 2012. Sedan satte han för länge sedan faktiskt sitt producentnamn pÃ¥ nÃ¥gra anmärkningsvärda album i samlingen: Dave Masons "Headkeeper" och Southwinds "What a place to land". 80-Ã¥rige LiPuma dog 13 mars.
   DAVID PEEL hade en märklig bakgrund som gatumusiker, politisk aktivist och frisprÃ¥kig New York-artist, "Have a marijuana" hette debutalbumet 1968, innan John Lennon genom radikala gemensamma vänner upptäckte honom 1971. John och hans Yoko producerade Peels kontroversiella "The pope smokes dope" som gavs ut pÃ¥ skivbolaget Apple - men bara i USA. 74-Ã¥rige Peel dog 6 april.
   Efter ytterligare nÃ¥gra Beatles-relaterade namn nöjer jag mig nu med en lÃ¥tskrivare knuten till Motown, 78-Ã¥riga SYLVIA MOY som avled 15 april. Namnet tillhör inte samma dignitet som Holland-Dozier-Holland, Smokey Robinson eller Stevie Wonder men Moy var förknippad med en mängd starka lÃ¥tar. Ofta var de Stevie Wonder-relaterade, "Uptight", "I was made to love her" och "My Cherie amour" men ocksÃ¥ nÃ¥gra andra Motown-klassiker som exempelvis "This old heart of mine", "Honey chile" Marvin Gaye/Kim Weston-duetten "It takes two".
   1973 sÃ¥g jag gitarristen ALLAN HOLDSWORTH briljera pÃ¥ en konsert med Tempest, Jon Hisemans grupp, pÃ¥ Konserthuset i Örebro. Han kom frÃ¥n jazzmusiken men i Tempest blev det rockmusik för den flyhänte gitarristen innan han "försvann" tillbaka till jazzomrÃ¥det i grupper som UK, Soft Machine och Tony Williams Lifetime. 70-Ã¥rige Holdsworth dog 15 april.
   69-Ã¥rige GREGG ALLMAN, död 27 maj, var visserligen sÃ¥ngare i Allman Brothers Band i mÃ¥nga Ã¥r men pÃ¥ 70-talet siktade jag mer in mig pÃ¥ gitarristerna i gruppen, Duane Allman och Dickey Betts, sÃ¥ inget av Greggs soloalbum har fascinerat mig fast han till namnet namn närmast var en ikon.

SOMMARENS RIKTIGT SORGLIGA NYHET var när 67-årige RAGNAR BORGEDAHLS dödsannons dök upp i facebook-flödet i början på juli. I alla minnesord om Ragnar påstås det ofta att han tillhörde proggvänstern men när jag köpte hans första album 1974, "Hum hum från Humlegårn" (döpt efter den låt som han blev mest känd för) uppfattade jag inte honom som politisk utan som en fri trubadur med textrader som inte innehöll några politiska pekpinnar. Skivbolaget Musiklaget var visserligen ett litet indiebolag men hade inga rötter i den svenska politiska rörelsen.
   Ragnar hade fÃ¥tt en viss uppmärksamhet i det populära radioprogrammet Bandet GÃ¥r och i hans lilla omgivning fanns bland annat Sveriges Radio-profilerna Stefan Wermelin och Dick Blomberg. Men albumet, som fortfarande lÃ¥ter fantastiskt bra i mina öron, är huvudsakligen akustiskt men pÃ¥ ett spÃ¥r, "Mannen pÃ¥ gatan", gästar John Holm gitarristen Arne Arvidson.
   2003 väckte Lars Winnerbäck liv i Ragnar Borgedahls gamla klassiker "Hum hum frÃ¥n HumlegÃ¥rn" som släpptes pÃ¥ singel 14 juli. Bara tre dagar senare sÃ¥g jag Winnerbäck & Hovet live pÃ¥ Kalasturnén i Örebro och lÃ¥ten fanns med i liverepertoaren där den hade ersatt Magnus Lindbergs "Röda läppar". Det sägs att den coverversion gav Ragnar 150 000 kronor i royalties
   Scenskräck satte stopp för Ragnars artistkarriär inför publik men tvÃ¥ Ã¥r senare, 1976, gavs hans andra album ut, "Sagan om verkligheten". Den är inspelad under lite mer proffsiga förhÃ¥llanden och var ett tappert försök att göra rockmusik av Ragnars filosoferande lÃ¥tmaterial men det var inte speciellt lyckat. Ragnar dog 5 juni.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Augusti 2017 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.