Blogginlägg

Packmopedsturné 17 igång

NU ÄR ÅRETS UPPLAGA AV PACKMOPEDSTURNÉN igång. Det numera legendariska turnépaketet, under ledning av Göran Samuelsson, firar i år 25 år. Turnén, som alltså genomförs på mopeder, startade i torsdags i Borgvik och ska pågå till lördag och avslutas traditionsenligt på Sillegården i Görans hembygd Västra Ämtervik. I år är det en ganska välorganiserad rutt runt Värmland (se karta) med spelningar varje kväll.
   Turnéns fjärde konsert ägde på söndagskvällen rum vid Hennikehammars Herrgård någon mil utanför Filipstad. Årets artister på Packmopedsturnén är Peter Carlsson, Nordman, Shirley Clamp och Louise Hoffsten. En på pappret en något musikaliskt lättare samling artister, sannerligen en brokig blandning, om man jämför med de senaste årgångarna där namn som Dregen, Ebbot, Nisse Hellberg. Mats Ronander och Moneybrother har figurerat. Men vi fick på söndagskvällen uppleva en av de längsta konserterna i min historia av Packmopedsturnén. Vilken av en händelse faktiskt började på just Hennikehammars Värdshus för sju år sedan, på Plura-tiden.
Karta: Nikke Ström

"PACKMOPEDSTURNÉN 17"
Göran Samuelsson/Shirley Clamp/Peter Carlsson/Louise Hoffsten/Nordman
Hennikehammars Värdshus 2 juli 2017
Konsertlängd: 19:09-20:11 och 20:37-21:42 (127 min)
Min plats: Stående på höger sida ca 17 m från scenen.


Göran Samuelsson.

Foto: Carina ÖsterlingLouise Hoffsten.

Foto: Carina ÖsterlingShirley Clamp.

Foto: Carina ÖsterlingNordman.

NI SER BILDEN PÅ GÖRAN SAMUELSSON OVAN. Han ser ensam ut men är ingalunda ensam på scen. För det första hade han ett professionelltt kompband, lett av Bengan Blomgren, gitarristen, och Nikke Ström, basisten, bakom sig. Sedan hade han i vanlig ordning samlat en brokig skara artister omkring sig, kanske den här gången brokigare än någonsin för det var svårt att finna en gemensam nämnare på en schlagerstjärna, en kvinnlig bluesröst, en föredetting och en gudabenådad historieberättare.
   I den samlingen var det också svårt för Göran att hitta en central plats ty han lämnade i vanlig ordning gärna över taktpinnen till sina gästartister. Det kändes ofta som att hans egen viskonst, hans brutalt vackra melodier, engagerande texter och inte minst sagolika berättarkonst mellan låtarna kom på undantag i den här föreställningen. Kanske till och med mer än tidigare år av Packmopedsturnéer.
   Göran fick i alla fall starta den drygt två timmar långa föreställningen i en bländande sol som hade svårt att sänka sig bakom herrgårdens vackra byggnad. I den bildsköna miljön, med sjön Hemtjärn bakom sig, stod scenen där artisterna en efter en gjorde entré. Och framför scenen hade en publik på säkert över fem hundra själar parkerat i sina stolar med ett gott humör i bagaget som lovade en trivsam kväll för både publik och artister.
   Efter Görans "Mandelblom och sjödoft", med sedvanligt smakfullt komp av Bengan Blomgren & Co, presenterades artisterna en efter en. Först ut kom Shirley Clamp med sin spontana glädje och avväpnande humor fast hon som sångerska är mest komplett. Med låtar som "För den som älskar", "Som en saga" och "Min kärlek" fick hon givetvis publikens respons men så långt som till accepterad allsång ville det sig inte.
   När jag om något år vill minnas den här konserten är det nog Peter Carlssons otroligt finurligt berättade historier jag minns bättre än hans musikaliska bidrag. Jag ska inte förringa hans musikaliska kvalitéer som både vissångare, exempelvis Evert Taubes "Den kinesiska muren" kombinerad med en egen rap, och bluesgitarrist med många överraskande inslag (som fick musikerna att skaka på huvudet) men hans långa, långa mellansnack innehöll både skämt och djupt allvar.
   Louise Hoffstens närvaro tillhörde kvällens absoluta höjdpunkter. När hon inledde med den så fantastiskt fint skrivna (tillsammans med Peter LeMarc) "På andra sidan Vättern" kunde varken den stundtals vilda vinden eller snattrandet i publiken förstöra magin som låg i luften. Trots sin bräckliga fysik var hon som sångerska gudomligt stark bakom sina solglasögon både i rena blueslåtar och skillingtryck.
   Louise efterträddes på scen av Nordman, nyckelharpaspelaren Mats Wester och sångaren Håkan Hemlin, och jag har aldrig tidigare upplevt en sådan avgrundsdjup kontrast i sångröster. Wester hade en skön ton i sitt instrument men Hemlins hesa och rent sargade röst gjorde att jag inte kunde och eller ville identifiera varken låt eller text fast jag någonstans i mitt djupa minne kommer ihåg succélåtarna från 20 år tillbaka. Däremot var Nordmans framträdande kvällens publiksuccé när låtarna stångade sig fram med den vackra naturens inramning och landade i en så dags allsångssugen publik.
   Göran Samuelsson, Packmopedsgeneralen, fick som sagt hålla sig i bakgrunden under huvuddelen av konserten men fick ändå spela huvudrollen på slutet med sin ritsch/ratschlåda i "Sjösättningsrap" och tillsammans med alla artister på scen "Vi som byggde landet" och "Bara om min älskade väntar".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.