Blogginlägg

Höstrock -84: Collapse/Cocteau Twins

På torsdagskvällen skulle programmet på Höstrock -84 enligt planerna nå sin kvalitativa höjdpunkt med det skotska bandet Cocteau Twins på scen. Den nya gruppen Collapse från Göteborg spelade också den kvällen.
   Cocteau Twins härstammade från det lilla stället Grangeworth i Skottland och innehöll huvudsakligen sångerskan Elizabeth Frazer och gitarristen Robin Guthrie som 1981 hade bildat gruppen. 1982 kom duons debutalbum "Garlands" följt av några singlar innan andra albumet "Head over heels" släpptes hösten 1983, en skiva där sångerskans synnerligen attraktiva röst och gitarristens skicklighet var gruppens styrka.
   Paret Frazer/Guthrie ingick också vid sidan om i projektet This Mortal Coil som hade släppt en singel, Tim Buckleys "Song to the siren".
   På scen hade Cocteau Twins utökats med ytterligare en permanent medlem, basisten Simon Raymonde som tidigare spelat med Drowning Craze.
   Collapse hade funnits i över tre år men först hösten 1984 känt sig redo att ge sig ut på en stor turné och planerade att snart ge ut en singel. Gruppen spelade rak rock med rötter i blues, new wave och jazz.
   I den tjejdominerade gruppen spelade Elisabeth Engdahl, tenorsax och synt, Maria Eriksson, sång, Vanja Holm, trummor, Birgitta Larsson, gitarr, och basisten Thomas Fanto som tidigare hade spelat med Ulf Dageby.


COLLAPSE
COCTEAU TWINS
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 25 oktober 1984

Veckans på förhand stora höjdpunkt blev på scen något mycket, mycket mindre. Inledande Collapse var bandet som inte hade givit ut någon skiva och lyckades heller inte förankra någon låt i mitt minne. Utan att göra sig lustig över gruppnamnet kunde jag konstatera att inte mycket musikaliskt hände på scen.
   Inte opåverkad av alla lyriska beskrivningar av Cocteau Twins i engelska tidningar höjdes mina förväntningar på detta kultband. Men interna schismer i gruppen under struliga repetitioner lyste på ett oprofessionellt sätt även igenom under konserten och tv-sändningen. Slutet blev kaotiskt då sångerskan Elizabeth Frazer helt sonika lämnade scenen under sista låten.
   De spelade rockmusik som byggde på stämningar men hade en lika monoton som sövande atmosfär i sina arrangemang. Tv-producenten Lasse Bermann försökte med hjälp av fräcka kameravinklar och dimslöjor gör det något så när intressant.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.