Blogginlägg
#37. vhs: Blood brothers
BRUCE SPRINGSTEEN AND THE E STREET BAND: Blood brothers (SMV, 1996)
DET ÄR NÄSTAN MED EN LÄTTNADENS SUCK jag trycker in VHS-kassetten i videospelaren. Inga inställningar, inget extramaterial. inga spår att snabbt hoppa mellan. Rakt av en 90 minuter dokumentär musikfilm.
Det är skillnad på musikdokumentär och musikdokumentär. Förra veckans DVD i min serie om bästa VHS/DVD, "Living in the material world" om George Harrison, handlade om en många decennier lång karriär under ett helt liv. Dagens dokumentär sträcker sig över åtta dagars skivinspelning plus ett liveframträdande. Ändå ger den så intressanta insikter i relationen mellan musikerna i E-Street Band och artisten/arbetsgivaren Bruce Springsteen. Diskussionerna mellan Bruce, musiker, tekniker och manager pågår ständigt och "Flugan på väggen"-känslan är hela tiden (90 minuter) påtaglig.
Uppdraget i januari 1995 var att spela in några extralåtar till en planerad greatest hits-samling med Bruce Springsteen. Från plan till handling gick väldigt fort. Managern Jon Landau berättar att beslutet togs tisdag 3 januari, torsdag 5 januari ringer Bruce till musikerna och måndag 9 januari är samtliga inblandade samlade i The Hit Factory-studion på 54:e gatan i New York.
Inspelningsförfarandet är väl inte så unikt. Bruce, ofta i hatt, spelar upp en ny låt och musikerna sitter och antecknar ivrigt hur låten är konstruerad. Teknikern Chuck Plotkin fick två dagar på sig att styra upp inspelningarna och han får många tillfällen i filmen att förklara och beskriva hur allt fungerar.
Däremot är det under väldigt speciella förhållanden som Bruce åter samarbetar med E Street Band. Det är elva år sedan Bruce och bandet gjorde studioinspelningar tillsammans men "Born in the USA" (1984) var pre-Nils Lofgren så 1995 var det på många olika sätt nya förutsättningar i studion.
Steve Van Zandt lämnade Bruce och bandet efter "Born in the USA"-skivan och satsade på en politiskt profilerad solokarriär under namnet Little Steven. Bruce sjöng visserligen på en låt på hans "Freedom - no compromise" (1987) men det permanenta samarbetet var slut. Därför är det en aning överraskande att se och höra ("Cleveland!" ropar han när han är på väg in i studion) honom i det här sammanhanget.
Steve spelar ingen stor roll i här, spelar mandolin på "This hard land", men vars glada humör kan vara en bidragande orsak till att återföreningen mellan Bruce och E Street-musikerna ändå fungerar så smärtfritt.
"Secret garden" och "Blood brothers" är två andra låtar som spelas in under de här dagarna/kvällarna i studion. Däremot är den fjärde extralåten på "Greatest hits"-skivan, "Murder incorporated", en inspelning från våren 1982 ungefär samtidigt som majoriteten av låtarna till "Born in the USA"-albumet gjordes. En våldsamt rockig låt som här spelas live på Tramps-klubben i New York, där bandet får trängas med filmande fotografer på den lilla scenen, i samband med en musikvideoinspelning med regissören Jonathan Demme.
Redan en dryg månad efter de här inspelningarna, 27 februari 1995, släpps samlingsskivan med de nya låtarna. I dokumentären diskuterar Landau om det ska bli 15, 16 eller 17 låtar. Det blev 18...
UNDER DE HÄR FÅ DAGARNA I STUDION producerades ytterligare några låtar och vi får följa tillkomsten av både "Back in your arms again", "High hopes" och "Without you". Förstnämnda låten sparades till "Tracks"-boxen (1998) och de två övriga låtarna släpptes på en femlåts-cd tillsammans med den här videon som inte fick en kommersiell release förrän i november 1996. En skiva (se vänster) av så kallad exklusiv kvalité ty där finns en alternativ och rockigare version av "Blood brothers", liveversion av "Murder incorporated" och "Secret garden" framförs med stråkarrangemang. Just den detaljen diskuteras intensivt i dokumentärfilmen och trots positiva vibbar i kontrollrummet och en omröstning för att behålla stråkarna bestämde Bruce till slut att skippa David Kahnes arrangemang.
"High hopes" är för övrigt en gospelkryddad cover som i studion vässas med tre tjejröster, fru Patti Scialfa, Lisa Lowell och senare E Street-medlemmen Soozie Tyrell. En trio tjejer som var ett band (Trickster) långt innan de hamnade i Springsteens närhet. Låten är skriven av Tim Scott McConnell och gavs först ut av honom 1987, under namnet Tim Scott, på albumet "The high lonesome sound". Nästan 20 år senare, 2014, gjorde Springsteen en nyinspelning av låten som blev ny singel och titellåt på ett album.
Regissören till dokumentären "Blood brothers" heter Ernie Fritz vars bakgrund och framtid i branschen var och är ganska begränsad. Han hade precis jobbat med några musikvideor (Sophie B Hawkins, Jeff Buckley och Tony Bennett/Shawn Colvin) men trots lyckat resultat i det här fallet så blev hans fortsatta karriär höljt i dunkel.
Trots den smått sensationella återföreningen mellan Bruce och E Street Band blev det inget omedelbart samarbete efter den här inspelningen. Samma år som det här spelades in gjorde Bruce soloprojektet "The ghost of Tom Joad" och det skulle dröja till 1999 innan han och bandet (nu åter med Steve Van Zandt som officiell medlem) turnerade igen, ett samarbete som fungerat år efter år och turné efter turné sedan dess.
Landau förklarar att de här inspelningarna i studion varit de mest avslappnade dagarna i bandets hela historia.
"Blood brothers"-filmen avslutas med två videolåtar. Först den ruffiga rocklåten "Murder incorporated" i mörka livebilder där Steve van Zandt skymtar kort, alltså regisserad av Demme. Sedan "Secret garden" i en filmliknande story, ganska svåranalyserad, med många tjejer i bilar med vind i håren och regisserad av Peter Care. Han hade tidigare gjort musikvideor med Scritti Politti, Tina Turner, Simply Red, New Order, Depeche Mode, Bananarama, REM, Suzanne Vega och The Cars.
/ HÃ¥kan
I min skivhylla: The Beau Brummels
Nils ensam roligaste halvtimmen
<< | Augusti 2016 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: