Blogginlägg

Tyla Gang levererade som bäst

Foto: Dennis Karlsson

TYLA GANG
East West Sushi, Örebro 17 januari 2015
Konsertlängd:
Min plats: Stående 5 mframför scenen.
Konsertlängd: 22:05-22:53 och 23:22-00:17 (103 min)

På ett nästan fullsatt(!) East West bjöd Tyla Gang på en konsert som imponerade på de flesta. Förutom någon som tjatade om Status Quo, någon tyckte oförklarligt att det var för lamt, några tyckte att de kunde bjuda mer på sig själva och ytterligare någon klämde ur sig ett "sådär". Sanningen, som jag kanske förväntas berätta, var att dagens upplaga av Tyla Gang levererade den bästa rockmusiken jag har hört och sett med bandet på flera år. En gedigen insats, skulle det ha beskrivits som i fotbollssammanhang.
   Max Lorentz entré i bandet har verkligen gjort bandet än mer fulländat när han på sina keyboards, som med hjälp av sitt Leslie-kabinett framkallade det mustiga hammondsoundet, fyllde ut och förstärkte det klassiska gitarrsoundet. Men Lorentz, som också sjöng, visade också oanade kvalitéer på gitarr och slide.
   Någon felsökare i publiken tyckte också att Sean Tyla vid något tillfälle sjöng falskt och att bandet hade några orepeterade missar men rockmusik är och har aldrig varit en jakt på det exakta, det perfekta och det mest klockrena soundet. På den punkten var medlemmarna i Tyla Gang goda representanter för traditionell, råbarkat elektrisk och samtidigt väldigt personlig rock. Med en frontman som med stor dignitet, återhållen humor och en stor dos självdistans trots allt, som jag uppfattade det, verkligen bjöd på sig själv.
   Musikaliskt var det ett bra ljud, stod väl lite snett för att uppfatta gitarristen Bruce Irvines solon på optimalt sätt, med volymstarka gitarrattacker, trevliga hammondtjut och ett sammantaget fett och tjockt sound.
   Låtmässigt blev det också närmast succé med första avdelningens totala dominans av "Yachtless"-låtarna. Inte som planerat, se setlist nedan, från början till slut utan lite mer oförutsägbart plockat med måfå från bandets mest berömda album. Startade med "The young lords", lät den fantastiska förstalåten "Hurricane" komma som sjunde låt och till slut avsluta programenligt med "Don't turn your radio on".
   Andra avdelningen inleddes med en fin Tyla-version av Lowell Georges "Willin'", en låt som blivit obligatorisk i både Tyla Gang- och Ducks Deluxe-repertoaren. Fortsättningen blev en blandning av Tylas ännu tidigare tidigare mästerverk, som "Suicide jockey" och "Styrofoam", poppigt fräscha "It's gonna rain", relativt nya "Flashing in the subway" (då konserten för första och enda gången gränsade till opersonlig boogierock), fina b-sidan "Poolhall punks" och extralåten "Fireball", Ducks Deluxe-klassikern.

The Young Lords
Dust On The Needle
On The Street
New York Sun
Speedball Morning
Don't Shift A Gear   
Lost Angels   
Hurricane
Whizz Kids   
Don't Turn Your Radio On   

Paus

Willin'
Cannons Of The Boogie Night
It’s gonna rain
Suicide Jockey
Moonlight ambulance
Styrofoam
Pool hall punks
Flashing in the subway
Texas chainsaw massacre boogie

Extralåt
Fireball



/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.