Blogginlägg

Trångt i och utanför skivaffären

Foto: Anders OlssonTrångt, svettigt och suddigt på Pet Sounds skivaffär på lördagseftermiddagen.

Tillbringade helgen, lördag-söndag, i ett alldeles sommarvarmt Stockholm och hamnade helt oplanerat i den svenska utgåvan av Record Store Day. Resten av världen firade skivhandlarnas dag förra lördagen men eftersom det var påskafton då flyttades dagen i Sverige en vecka framåt.
   Den som trott på rapporterna om skivhandlarnas relativa död fick på lördagen andra tankar i huvudet. Vi sökte oss till Skånegatan på söder och det välrenommerade Pet Sounds där det hela dagen bjöds på livemusik från den lilla provisoriska scenen i skyltfönstret på affären. Det var verkligen packat med folk både på gatan utanför och trängseln i affären gick knappt att beskriva.
   Den här hysterin gynnade paradoxalt nog inte skivförsäljningen just på lördagen ty det var omöjligt att leta skivor och att sedan betala för skivor var praktiskt ohållbart under timmarna vi var där.
   Vi lockades till Pet Sounds av det späckade liveprogrammet i sin helhet men i första hand Nick Lowe och First Aid Kit, dagens publikmässigt hetaste artistbesök.
   Under Nick Lowes 13 minuter korta föreställning i skyltfönstret befann vi oss på trottoaren utanför affären men kunde både höra och se (ryggen av) honom genom fönstret. I kortärmad rutig skjorta spelade han i snabb akustisk takt "Heart", "Sensitive man", "(What’s So Funny ’Bout) Peace, Love And Understanding" och den ännu så länge outgivna "Tokyo bay". En kort, trevlig och musikaliskt anspråkslös liten konsert och försmak till kvällens riktiga konsert på Nalen.
   Efter Lowe kom systrarna Johanna och Klara Söderberg, en akustisk gitarr och två röster, och trängseln i affären, dit vi nästan på ett brysktsätt hade tagit oss, blev om möjligt ännu påtagligare. De inledde den korta föreställningen med nya singeln "My silver lining", fortsatte med "Wolf" (som de beskrev som en gammal goding innan de faktiskt kom av sig mitt i låten...) och Paul Simons "America" innan de avslutade med sin stora hit "Emmylou".
   Inför en imponerad och jublande publik som just då inkluderade en signerande Nick Lowe (som på sin Nalen-konsert senare på kvällen beskrev sina positiva intryck av systrarna) och Karin Wistrand.


Skivaffären Pet Sounds populärare än någonsin.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.