Blogginlägg

Den autentiska livekänslan når inte riktigt fram

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i november 2006.

ULF LUNDELL: Live på Tyrol (Rockhead/Capitol/EMI)

När Ulf Lundell står på scen kräver vi mycket. När han dessutom ger ut konserten på dvd kräver vi om möjligt ännu mer. Det kan bara hända en artist av Lundells dignitet. Som efter 30 år på scen och skiva har så mycket material att välja på att det egentligen är en omöjlighet och tillgodose all smakriktningar hela tiden.
   Jag tror Lundell som person aldrig vill blicka tillbaka och nostalgi existerar inte i hans annars så digra ordförråd. Därför blev den här sejouren med 15 konserter på Tyrol i Stockholm förra hösten inte någon riktig himlastormande återblick på en totalt oöverträffad karriär som jag i min vildaste fantasi hade önskat mig.
   Materialet på dvd:n domineras, precis som under spelningarna, mer av aktuella låtar än gamla älskvärda klenoder. Och dessvärre är det just under de nya låtarna som den här dvd:n är som allra minst intressant.
   Det är inget fel på svänget på de rockiga blueslåtarna, och det blir än mer tryck när fyra blåsare förstärker, men jag skulle kunna byta ut varje ”Lazarus”-låt mot exempelvis ”Hon gör mej galen” (de sista 15 årens största livelåt med Lundell), ”S:t Monica”, ”Skyll på stjärnorna” eller ”Vinterland”, som saknas här, och det hade onekligen blivit bättre.
   Och då begränsar jag bara mina önskemål från de två konserter som finns filmade och här mixats ihop till en hyfsat fungerande, men långtifrån utsökt, konsert. Där kontinuiteten haltar gång på gång. Exempelvis åker västen av och på alldeles för många gånger och när Marcus Olsson står och tackar för sig efter konserten med en saxofon i handen som han aldrig har spelat på under dvd-låtarna blir det nästan löjeväckande.
   Men det är ett bra band Lundell omger sig med och av dvd:ns 28 låtar är det egentligen bara ”Så mycket äldre” som jag har hört bättre live tidigare. Och ”Kapten Kidd”, melodisk och tung, och rariteten ”Och gott öl kom” överraskar stort.
   Filmandet av Lundell-konserten är inget tekniskt vidunder utan det håller sig lugnt och tryggt kring konserttemat. Där den autentiska livekänslan inte riktigt når fram då nästan alla mellansnack, som numera är en egen föreställning i Lundells konserter, är raderade från konsertupptagningen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.