Blogginlägg

Joe Lala (1947-2014)

När jag för bara några dagar sedan mindes tillbaka karriären för trummisen Scott Asheton för att jag en gång hade sett honom på scen så måste jag i rättvisans namn nu tänka tillbaka på Joe Lalas karriär i marginalen på den stora rockbranschen. Jag har dessutom upplevt den mycket duktige och faktiskt inflytelserike slagverksspecialisten Lala på två olika konserter.
   Lala började sin karriär i slutet på 60-talet som percussion-spelare i gruppen Blues Image där latinamerikanska rytmer var kännetecknet. Gruppens sound kunde till viss del jämföras med det samtida Santana. Och det här soundet var i mycket Lalas förtjänst med alla sina percussions, den samlade beteckningen på jordens alla slagverk. Inte minst på gruppens enda singelhit, "Ride captain ride".
   Redan efter den gruppens splittring 1970 inleddes Lalas makalösa karriär som studiomusiker. Listan på artister och grupper han hjälpte kan göras hur lång som helst. Allman Brothers, The Eagles, The Bee Gees, The Byrds, Eric Clapton, Neil Diamond, Kenny Rogers, John Mellencamp, Barbara Streisand och Crosby, Stills, Nash and Young är bara några exempel. På bland annat Gene Clarks "No other", Stephen Stills "Manassas" (1972) och Neil Youngs "Trans" (1983).
   Det var i samband med de två senare skivorna jag såg Joe Lala på scen. I Manassas hade Stills bland annat latinamerikanska rytmer och Lala var mannen som var störst ansvarig för dessa både på scen och skiva. Bredvid Dallas Taylor höll Joe Lala rytmerna i gång på konserten i Tennishallen i Stockholm i september 1973.
   I oktober 1982 var Lalas roll än mer betydelsefull när Neil Young drog ut på turné med sin starkt elektroniska show "Trans". Bredvid Crazy Horse-trummisen Ralph Molina stod Lala och slog på alla sin slagverk. Dessutom uppfattade jag det som att Lala vid olika tillfällen rasslade med mikrofonförstärkta handflator(!).
   Joe Lala dog i lungcancer 18 mars 2014.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.