Blogginlägg

Sommarprogrammet ni (kanske) aldrig får höra

Postad: 2007-07-28 19:45
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2007.

Jag blev aldrig någon sommarpratare. I år heller. Långsökt tanke när min vän Thomas ringer och säger att han anmält mig till programledarskaran. Det fanns aldrig tid för spänning, nyfikenhet eller ren skräck för då var det redan klart vilka som var utvalda.
   Däremot grodde tanken lite extra så jag satte ihop, inspirerad av programmen med Ulf Lundell och Plura, ett fiktivt program. Med låtval och allt. Programmet som ni nog aldrig kommer att höra. Här är några utdrag.
   Några inledningsfraser, förklarar att jag nog är bättre på det skrivna ordet än det talade. Sedan direkt på första låten utan att presentera. Jag tycker musiken i det här programmet ska presentera sig själv för att sedan följas upp med information, anekdoter och rundsnack.
   Ducks Deluxe: Love’s melody.
   Efter låten en kort historia om engelsk pubrock i allmänhet, berättar om 70-talets England och säger plötsligt att jag faktiskt aldrig var där på 70-talet.
   Berättar vidare om när just Thomas och jag träffade Sean Tyla vid ett senare tillfälle i mitten på 80-talet vid en av Ducks Deluxes korta återföreningar. Vi fick telefonnumret hem till honom, ringde honom hela lördagen men hans fru berättade att Sean var på fotboll men skulle komma snart. Han kom aldrig hem den kvällen så vår intervju sprack. Men vi gick i flera dagar och spånade på en bok om pubrock.
   The Beatles: She loves you.
   Låten, som egentligen inte kräver någon presentation, följs av min beskrivning hur musiken kom in i mitt liv någon gång på 50-talet via föräldrarnas radiogrammofon och 78-varvare med Bill Haleys ”Rock around the clock” som finaste klenod.
   Med den här simpla, tidiga Beatles-låten ville jag bara peka på den enskilda händelsen som förändrade mitt liv, The Beatles på Drop In på tv, och en låt från just det ögonblicket.

Philip Lynott: Dear miss lonely hearts.
   Phil Lynott visade mig och min vän Jan-Ola inspelningstudion Good Earth i centrala London i mars 1980. Hela Thin Lizzy var samlade i studion för att spela in nästa skiva, ”Chinatown”. Lynott överlämnade sin bok med poesi och vi ångrar oss än idag att vi inte lät honom signera boken. Intervjuade honom en gång till sommaren 1983 i Karlskoga Folkets Park.
   Ulf Lundell: Så mycket äldre.
Låten är från 1980, det bästa Ulf Lundell-året. ”Längre inåt landet” är en av världens tre bästa skivor och den här låten är pärlan. Otrolig turné och otrolig uppmärksamhet. När han var i Örebro var det en fotograf som följde Ulf i hälarna och det resulterade i en bok ”Det är långt mellan lycka och leda” där jag faktiskt hamnade på bild när vi var på väg in i hotell Continental efter spelningen.
   Ulf hade med sig den uppstoppade tuppen som tronade på scen och när han tröttnade på efterfesten tog han tuppen med sig upp på rummet. Medan jag fortsatte prata med hans dåvarande trummis, den färgstarke Ingemar Dunker, som släpade med sig en videoapparat på hela turnén.
   Det här var bara ett utdrag från mitt Sommarprogram. Det borde finnas plats för musik med Neil Young, Jackson Browne, Bruce Springsteen, Magnus Lindberg, Steve Gibbons, Wreckless Eric, Crazy Horse, Ian Gomm, Pogues och Ben Kweller också.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (182)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juli 2007 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.