Blogginlägg
Osannolik rock med The Saints
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/11 1989.
THE SAINTS
Kulturhuset/Rockmagasinet 11 november 1989
Australiska Saints turné i Sverige denna höst har gått tämligen spårlöst förbi hos massmedia. Men ryktet om gruppens förträfflighet hade ändå nått Örebro för Kulturhuset var mer än halvfullt vilket är en smärre succé en lördag kväll.
En stor publik som dessutom var kunnig i ämnet och bjöds på en generös konsert på en timme och en trekvart med många höjdpunkter från Saints skivproduktion.
Chris Bailey, som ÄR Saints är en helt osannolik rockfigur. Han stod där fet, svettig och långhårig och rökte mest hela tiden men ändå var det omöjligt att inte älska denne 32-åring.
Han hade en röst som trängde igenom det mesta utom lördagskvällens första låt som var ett söndermixat oväsen. Därefter blev det bättre, som det ofta blir på konserter, och stundtals nådde konserten lysande kvalitéer.
Saints ger ut skivor sporadiskt men det har genom åren sedan 1977 blivit en och annan klassiker. Den från början punkinfluerade gruppen har under 80-talet utvecklats till en fullmogen rockgrupp med melodiös rock som största ingrediens.
Men i denna vansinnigt effektiva rockmusik, med samma drivkraft som en Springsteen i högform, finns en bottenlös personlighet som gärna refererar till sina irländska rötter eller avslöjar sin innersta själ.
Redan 1984, när Saints var i Örebro förra gången, utnämnde jag Chris Bailey till kompgitarrens mästare. Nu spelade han mest akustisk gitarr men det blev ändå en gedigen grund för de övriga i bandet att stå på.
Senaste albumet "Prodigal son" innehåller flera starka sånger som också framfördes i lördags. Men det var ännu svårare att värja sig mot de bästa låtarna från förra albumet, "All fools day", som är Saints definitiva klassiker.
Hör man, som i lördags, Chris Bailey i högform och Saints göra "Just like fire would" och "Temple of the lord" förstår jag inte varför folk krigar i världen.
/ Håkan
Bländande konsert för Beatles-fantaster
“I know what love isn
<< | September 2012 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: