Blogginlägg

90:#36 Titanic days

KIRSTY MacCOLL: Titanic days (ZTT, 1994)

Någonstans måste ju en lista över 90-talets bästa album börja (eller i det här fallet sluta) och det känns i denna stund synnerligen orättfärdigt att placera den förtjusande engelska sångerskan och låtskrivaren Kirsty MacColl på jumboplats som nummer 36. Men tänk då på alla fantastiska 90-talsskivor som inte ens platsar på min minst sagt korta lista.
   För mig tillhörde nog Kirsty allra mest 80-talsvågen av intressanta artister. Debuterade dessutom redan 1979, med den numera legendariska singeln "They don't know", och var framförallt en singelartist av rang under 80-talet. Först den formidabla "There's A Guy Works Down The Chip Shop, Swears He's Elvis", sedan Stiff-singlarna "Terry" och "A new England", Pogues-samarbetet "Fairy tale of New York" och slutligen hennes fina Ray Davies-cover, "Days". Av albumen var "Kite" (1989) det främsta.
   När 90-talet inleddes var hon het som både artist, sångerska och låtskrivare och "Electric landlady" (1991) låg helt rätt i tiden när den mixade spännande moderna toner med ett klassiskt låtskriveri men också med ett lite ojämnt splittrat resultat. Då var nästa 90-talsskiva med Kirsty, dagens "Titanic days", både bättre och mer spännande och intressant.
   "Titanic days" beskrivs ofta som en skilsmässoskiva och innehållet i texterna ska alltså handla om den då problematiska relationen mellan Kirsty och hennes man, den etablerade skivproducenten Steve Lillywhite. Texterna andas lite svek, lite bitterhet, lite ilska och lite hopplöshet men musiken, arrangemangen och låtarna låter oss inte tryckas ned i medlidande.
   Av naturliga skäl har Lillywhite bara producerat ett spår och den australiske teknikern och producenten Victor Van Vugt (som tidigare hade jobbat med Nick Cave, Triffids och Billy Bragg) tog över produktionen. Tillsammans med Baboon Farm som är en pseudonym för Kirsty och Mark E Nevin. Förre Fairground Attraction-medlemmen, Morrissey-låtskrivaren och månginstrumentalisten Nevin hade på två skivor blivit Kirstys vanligaste medlåtskrivare.
   Med engelsk naturlighet och oerhörd känsla för smittande popmelodier skrev Kirsty om vardagen. En vintrig bänk på Soho Square, sommarens sista dag, ironi om sig själv som ful kärring, hopplös fru och avskyvärd dotter. Förre Smiths-gitarristen Johnny Marr har ännu en gång varit med och vässat en melodi på skivan, "Can't stop killing you".
   Hon har även skrivit en låt tillsammans med trummisen David Ruffy som också programmerat två spår, "Angel" och "Just woke up", och ger Kirstys musik en modernare prägel. Nykomlingen Ruffy, som spelat med både Aztec Camera, Ruts och Waterboys, befordrades på nästa MacColl-skiva, den latininspirerade "Tropical brainstorm". till producent.
   På den himmelska avslutningslåten "Tomorrow never comes" blixtrar tramporgeln och den distade gitarren sida vid sida. Som en kvinnlig Elvis Costello ger Kirsty poetiskt udda vinklingar på de vardagliga problemen till sina starkt melodiösa alster på den här skivan.

YouTube: "Soho Square"


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.