Blogginlägg

Grimes-rock svängde

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/2 1980.

CAROL GRIMES SWEET FA
Rockmagsinet, Örebro 7 februari 1980

Det är i de små sammanhangen, i de rökiga, svettiga lokalerna med de rätta människorna som den bästa rockmusiken spelas. Oförlåtligt lite folk hindrade däremot inte Carol Grimes och hennes Sweet FA (eller Fuck All som förkortningen tydligen står för!) att göra förstklassig rock som infriade de allra mest humana förväntningarna när de i torsdagskväll gjorde ett blixtbesök på Rockmagasinet i Örebro.
   Carol Grimes har en av Englands bästa rockröster. Mångsidigt stormade hon sig igenom allt från känsliga ballader till vildsint rockmusik. Men materialet hade ibland också både jazziga och soulfyllda inslag. Kort sagt var hon en sångerska som genom skicklighet och charm var tämligen komplett.
   Genom sitt starka engagemang har hon aldrig kompromissat med sin musik. De breda och kommersiella vägarna har hon alltid undvikit och sökt sig ut genom andra kanaler. Därför är situationen i Sverige med de alternativa skivbolagen intressant för henne. Följaktligen kommer hennes nästa skiva på MNW.
   På scen märkte jag inget av hennes politiska ståndpunkter. Där talade istället rockmusiken sitt tydliga språk. Rättfram och utan krusiduller från en duktig kompgrupp som stundtals skapade ett enormt sväng. Ett kraftigt gung som skulle spela skjortan av många mycket mer kända musiker.
   England har fina traditioner att få fram duktiga sångerskor. Grimes hade live en lika kraftfull röst som Elkie Brooks eller Maggie Bell (där påminner också utseendet) men eftersom hennes personliga åsikter aldrig sammanfallit med de stora skivbolagskoncernerna och deras cyniska producenter får vi nöja oss med hennes utmärkta rockmusik i skymundan. Utan den uppmärksamhet den absolut förtjänar. Det är synd.

/ Håkan

Mikael Bodin 15/10: Tack för en väldigt fin beskrivning av albumet som jag personligen håller vä...

Björn 11/10: Vill lyfta fram denna, Drive All Night, klipp från - Göteborg, 2008. Som lite ...

Jan Arne Martin Lennell 10/10: Plats 82! Håkan, är det möjligt? Detta är ju ett av tidernas allra bästa al...

AMK 21/09: Hej! Vet du hur man kan få tag i att lyssna på Collapse nu för tiden? MVH...

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.