Blogginlägg

Främmande fågel hos Costello

Det blev ett lite annorlunda program i Elvis Costello-serien. Med Rufus Wainwright som gäst. Ingen enkel människa, med ett rätt så irriterande skratt, som fick berätta om sin oroliga bakgrund, intresset för musicals, opera och Judy Garland och förhållandet till sin pappa, Loudon Wainwright III. Pretentiös är väl bara förnamnet men jag tyckte Costello (i röd hatt den här gången), på sedvanligt manér, tog sig in i människan bakom den rastlösa fasaden med sina långa initierade frågor.
   Musikaliskt var programmet också lite annorlunda. Inget band bakom, varken Thomas, Faragher eller Nieve syntes till, och jazzgitarristen Bill Frisell fick en mindre huvudroll med sin softa gitarr. Costello inledde med en evergreen, ”If I only had a brain” och han sjöng, senare i programmet, ensam Loudons ”New paint”. En låt och ett framförande som hade passat in på Elvis senaste platta, ”Secret, profane and sugarcane”.
   Rufus gjorde också några sånger med sin ljusa, höga och lätt påfrestande röst. Men den var också stundtals änglalikt vacker i ”Memphis skyline”, tillägnad Jeff Buckley, och ”Vibrate”. Sedan avslutades programmet fint när Rufus mamma, Kate McGarrigle, kom in på scenen med sin banjo och tillsammans med Costello, Frisell, pianisten Gabriel Kahane och Rufus framförde den gamla traditionella ”Willie Moore”.






/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.