Blogginlägg

En Uggla i dalande

Efter det magnifika genombrottet 1977 med ” Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt” och den uppföljande turnén. Året efter skulle Uggla göra punk. Inte så lyckat om ni frågar mig eller publiken som inte kom. Det engelska näst intill okända punkbandet Stadium Dogs kompade både på skiva, ”Vittring”, och på turné.
   Bandet gav samma år ut ett album, ”What’s next”, som väckte minimal uppmärksamhet. Däremot innehöll bandet några musiker som senare skulle uppträda i större och mer intressanta sammanhang. Keyboardskillen Jonathan Perkins skulle några år senare spela i Original Mirrors och trummisen Kevin Wilkinson skulle senare spela med band som Waterboys, China Crisis och Squeeze. Övriga medlemmar var Peter Cousins, bas och sång, Kik Thorn, gitarr och sång, och Paul Griffiths, gitarr och sång.
   Min slutsats i recensionen att Uggla 1978 hade gjort sitt stämde väl inte riktigt...

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/9 1978.

MAGNUS UGGLA & STADIUM DOGS
STADIUM DOGS
Brunnsparken, Örebro 27 september 1978

Vilken flopp! Magnus Ugglas stora dragningskraft tycks vara i allvarligt dalande. Bara några hundratal ungdomar hade letat sig ut till Brunnsparken på onsdagskvällen och i övrigt blev det en tam och ointressant show han bjöd på.
   Uggla har ju haft en egendomlig förmåga att samla ungdomsmassorna men även den kategorin lyssnare börjar nu svika honom. Responsen var för förstås total bland de allra största fantasterna men konserten kom aldrig närmare förra årets hetsstämning.
   Ett halvdant punkgäng, Stadium Dogs, inledde med några snabba men föga originella nutidstoner innan den stora idolen med liten gitarr och stort hårsvall tog scenen i besittning. Den pågående turnén ska plugga för nya albumet och det var också från den skivan som han hämtade majoriteten av materialet. Och inte blir jag mer klok på skivan efter den här konserten.
   78:ans modell av Uggla är fortfarande utstuderad och tillgjord för att skapa en idolhysteri som inte känns riktig. Hans teaterådra firade stora triumfer gång på gång. Det mådde naturligtvis inte rockmusiken bra av och den korta konserten, bara 45 minuter, blev en stor besvikelse.
   Magnus Uggla tycka ha både fysiska och psykiska problem att leva upp till den idol fans och andra en gång gjorde honom till. Är han slut nu, Magnus Uggla? Illusionen som sprack!

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.