Blogginlägg

Ett stundtals brutalt konsertljud

Svd 23/3 2009.

ULF LUNDELL
Ericsson Globe, Stockholm 21 mars 2008
Konsertlängd: 19.45-22.40 (175 minuter)
Min plats: På den vänstra långsidan ca 30 meter från scenen.
Läktare A, Sektion A10, Rad 15, Plats 18.

Nu är jag hemma i Örebro och kan i lugn och ro sammanfatta och analysera gårdagens Ulf Lundell-konsert i Stockholm i det som numera heter Ericsson Globe. Den sista konserten i den korta turnésväng som omfattat endast sex konserter En mycket välfylld hall som välkomnade den förlorade sonen med jubel.
   Uppskattningsvis sju-åtta tusen personer tog emot Lundell med öppen famn och kärleken besvarades på scen med en högljudd rockkonsert i ett övervägande högt tempo.
   En icke så snacksalig Lundell inledde med att konstatera att ”våren närmar sig city” och förklarade flera gånger sin kärlek till Stockholm och att han kan tänka sig att flytta tillbaka.
   Vårens konsertupplägg var helt annorlunda mot höstens mjuka, stillsamma och akustiska inramning. Nu var det verkligen elektrisk rock som gällde och förutom fyra helt akustiska låtar ensam på scen var det elgitarrer, elbas och två keyboards som dundrade ut ett stundtals brutalt konsertljud. Med motorn bakom trummorna, Andreas Dahlbäck, som helt vansinnigt energisk. Som vore han tagen från Muppet Show.
   Vi har hört det förut men med hjälp av en mycket uppdaterad låtlista kändes inget förutsägbart utan bara spännande och fräscht. Dels låtarna från senaste skivan ”Omaha”, några fina gamla repriser (”Håll mej!...åh, ingenting” och ”Kitsch”) och en udda liten överraskning som ”Elden”, Lundells svenska version av David Bowies ”Lady grinning soul” från ”Aladdin sane”.
   En annan cover som nu återvänt till Lundells liverepertoar var Steve van Zandts ”I’ve been working too hard”, en låt som Southside Johnny spelade in för albumet ”Better days”. ”Jag har jobbat för hårt” gjorde sin entré på konserterna våren 1997.
   Då liksom nu avslutade låten ett långt medley av upptempo-låtar. Men den här gången var det nog den värsta energiurladdning av tempo och rock’n’roll jag någonsin har hört från Ulf Lundell. Hela första delen av extralåtar var en enda lång extas och det var där ett visuell nöje att se trummisen Dahlbäck jobba stenhårt.
   Till detta hårda tempo och konsertens övervägande sound kom de helt nakna och avklädda akustiska låtarna helt till sin rätt som en effektiv kontrast. Med ”Rött”, ”Spike” och ”Rialto” i ett eget parti mitt i konserten och den underbart sköna ”Koltrastsången” mitt i extasen av extralåtar.
   Mina stora favoriter för kvällen var ”Kapten Kidd”, en bortglömd låt från ”Ok baby ok”, ”Kitsch” och ännu en fantastiskt nytt arrangemang av ”Hon gör mej galen”. Från Johan Perssons inledande folkmusikinspirerade gitarrintro till Tomas Hallonstens mycket vackra trumpetsolo.
   Ulf Lundell var genom hela konserten på mycket gott humör, pratade visserligen inte så mycket, och meddelade på slutet, när han just hade presenterat sitt band som ”det bästa jag har haft”, att han ska turnera i sommar.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Jens Frithiof: gitarrer och sång
Marcus Olsson: keyboards, saxofon och sång
Jerker Odelholm: bas och sång
Andreas Dahlbäck: trummor
Johan Persson: gitarr, dragspel och sång
Tomas Hallonsten: keyboards, trumpet och sång

Omaha
Butiken
Hitza hitz
Ut i kväll
Håll mej!... Åh, ingenting
Underbar morgon
Rik man
Katt i fönstret
Rött
Spike
Rialto
Kapten Kidd
Förlorad värld
Kitsch
Jolly Roger
Elden / Dikt: Vier Jahrseiten
Hon gör mej galen
Om det här är vintern
Chans
Gå ut och var glad

Extralåtar:
Medley: Den vassa eggen / Fem minuter / Fyra hjul som rullar / Öppen väg, öppen bil / Hela huset skakar / Om jag hade henne / Farligt farligt, härligt härligt / Jag har jobbat för hårt

Extra extralåtar:
Koltrastsången
Folket bygger landet


Svd 23/3 2009.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.