Blogginlägg

Skivor som klarar värmen

DET ÄR MED MUSIKEN som med vattenmelonerna. Det är viktigt med miljön, klimatet och mesta möjliga avkoppling för att musiken ska passa och frukten smaka. Kort sagt var årets semestermusik på varmare breddgrader en blandning av det mesta. Favoriterna, både gamla och nya, som hjärtat aldrig förnekar, ett delikat urval av årets bästa skivor och någon tidlös samlingsplatta.
   Det är en utmaning på hög nivå hur musik, skivor och artister klarar värmen, miljöombytet och en avslappnad tillvaro. Då kommer vattenmelonen in och blir en alldeles perfekt symbol för rätt musik på rätt plats. Vattenmelonen som på hemmaplan är en smaklös (dock inte i betydelsen äcklig), kärnfull (dock inte i betydelsen fantastisk) och vattnigt obetydlig frukt (dock inte till storleken). Men på en sandig, rekordhet och ökentorr strand förvandlas den minst sagt opersonliga frukten plötsligt till en oemotståndligt ljuvlig törstsläckare i värmen.
   KAN MUSIK FÖRVANDLAS på ett liknande sätt var huvudfrågan när skivorna gled ner i ett fullpackat cd-case. Med musik man har både älskat och hatat och förbannat under våren. Med artister som alltid måste få en andra chans.
   Ty under palmerna 300 mil söder ut får allt en ny betydelse. Årets i mina öron hittills starkaste utländska album, "Bachelor no. 2" med Aimee Mann, klarade kraftprovet i värmen liksom "Reveal", R.E.M:s senaste mästerverk. Till frågetecknen bland semesterskivorna hörde "Blue boy" (Ron Sexsmith) och "The incomplete Glenn Tilbrook" med två favoritartister som jag önskar så mycket av.
   Att "Blue boy" gjorde mig inledningsvis så besviken berodde mest på några få mindre bra låtar. Som störde helheten och gjorde att jag i recensionen tyckte hela skivan vara en påfrestande ojämn historia och nästan ovärdig en artist av Sexsmiths kaliber. Under några veckors samvaro med skivan tynade skönhetsfläckarna bort och fantastiska låtar som "Cheap hotel", "Just my heart talkin'' och "Miracle in itself" bara växte och växte.
   FAST JAG SÅ GÄRNA VILLE kom jag aldrig riktigt överens med Glenn Tilbrooks solodebut. Han har en makalös röst, är i sina bästa stunder en otrolig låtskrivare men är just nu som soloartist alldeles för upptagen av att låta modern och nyskapande för att det ska vara riktigt nyttigt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.