Blogginlägg från 2026-10-03
September 2026 på Håkans Pop

Hyllningskonserten av Paul Simon med gitarristen Andreas Toya Bjurström, trummisen Mathias Alf och Nikola.
PERSONLIGEN BÖRJADE ÅRETS SEPTEMBER intensivt och händelserikt. Bröllop i London samtidigt som musikfestivalen Live at Heart sparkade igång i Örebro. Fredag och lördag fick jag i alla fall uppleva lite levande musik i de centrala delarna av Örebro.
Den rangordnade listan på Håkans Pop med 2010-talets 50 bästa album startade i augusti och kunde under september avslöja placeringarna #45-#42 där artister som Joel Alme, Richard Lindgren, Anna Ternheim och Håkan Hellström fick plats.
I den här säsongens tema med aktuella datum i musikhistorien kunde jag under september notera datum som 11 september 1970, 18 september 1971, 25 september 1993 och 29 september 1989.
Månadens konsertbesök blev på Makeriet där Paul Simon hyllades som låtskrivare och artist.
Och den kära trion TisdagsAkademiens senaste möten kunde också sammanfattas i en text.
UNDER SEPTEMBER BRUKAR floden av nya intressanta album bli väldigt intensiv. Några tunga namn upptäckte jag i år men saknade de riktiga höjdpunkterna bland de nya skivorna som jag lyssnade igenom.
Gitarristen BUDDY MILLER har genom åren spelat på ett otal intressanta album, bland annat på Emmylou Harris skivor, men den egna karriären har hamnat i skuggan. Han gjorde dock årets allra bästa album 2023 med fru Julie, ”In the throes”, men det är 15 år sedan han senaste gav ut ett soloalbum så nya ”Buddy Miller” är efterlängtad och bra utan att vara suverän.
Han sjunger fantastiskt bra men många låtar på albumet gör han i duetter med bland annat Jim Lauderdale, Shawn Colvin och Dan Penn och det tar udden av det personliga. Några fina Julie Miller-ballader, bland annat ”The inner sanctum of God” med Emmylou, tillhör skivans höjdpunkter men också några udda covers.
NEIL YOUNG överraskar som vanligt när han tillsammans med kompbandet THE CHROME HEARTS på ”Second song” är oväntat mjuk och akustisk med mycket piano. Men han tar också fram den brötiga fuzzgitarren på en låt, nio minuter (!) långa ”Soon I might be going”, och förvandlar hela albumet till en ojämn resa mellan magi och överdrifter.
HANNES AITMAN överraskade häromåret med countryfierade popklanger på debutskivan ”Weak point” och jag hade nog lite för stora förväntningar på uppföljaren ”By the morning” som inte är lika personlig med sitt tyngre sound och sin vuxna ofta modifierade röst.
Kalmar-artisten WEIBENFALK (med förnamnet Thomas) har lyckats skapa rubriker med sin musik och poesi som dels doftar klassisk Ulf Lundell-rock men det ekar också Springsteen i låtar och sound på albumet ”Den här sidan året”. Proffsigt och personligt utan att vara helt originellt och nytt i mina öron men det är onekligen en underhållande skiva.
Malmös särpräglade singer/songwriter ANDI ALMQVIST har aldrig försökt nå kommersiella framgångar med sin musik och nya albumet ”We're all gonna die but I can live with that” är inget undantag. Som en svensk Tom Waits-typ kommer melodierna ofta i andra hand och den norska multiinstrumentalisten Freddy Holm har hjälpt Andi producera ett album som kräver rätt mycket av lyssnaren. Lyssna på ”The fly”, det mest lättlyssnade ögonblicket på albumet, och det blir en underbar ingång till skivan.
På förra albumet ”Neutronstjärnan” (2023) lyckades LARS WINNERBÄCK, med stor hjälp från producenten Joakim Berg, skapa ett spännande sound som lyfte hans musik till en oväntat hög nivå. På nya albumet ”Längtan till våren” är Lars tillbaka till det rutinmässigt mindre spännande soundet där han med sin hesa lite monotona stämma presenterar sina geografiska historier i en maffig och ibland tungsint produktion.
Det är, som Winnerbäck själv sjunger i en låt, ”ingenting som skaver eller stör” på albumet där låtarna hjälpligt tar sig över fyraminutersgränsen fyllda av sedvanlig suggestiv melankoli. Ändå upptäcker jag åtskilliga låtar som jag gärna återvänder till: ”50 år i Väserås”, ”Tills vi gnistrar igen”, ”Nordsjaelland”, ”Där tågen rullar in”, ”Trettio dagar har april” och ”Mirakel”.
Det engelska bandet THE HANGING STARS, med svensken Richard Olson i en ledande roll, kom in i mitt liv för två år sedan och upprepar nu succén på nya albumet ”Just a day” där de har kvar det Teenage Fanclub-ekande soundet. Det är kanske svårt att upptäcka någon viss utveckling i soundet men Olson, som sjunger och skriver samtliga låtar, och hans bandkollegor presenterar genomgående starka låtar.
/ Håkan
| << | Oktober 2026 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |
Kjell Jonasson 4/10: Apropå Teenage Fanclub, nytt album i antågande (9:e oktober). Tre nya singlar ...
Kjell Jonasson 21/09: Kanske kan ett "gammalt" skivtips underlätta bristen på ny utgiven musik: Reig...
Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...
Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...
Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...
Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...
Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...
Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...
Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...
Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Jo jag har full koll. Ofta vill jag vänta att lyssna tills hela albumet finns tillgängligt.