Blogginlägg från 2026-08-01

Juli 2026 på Håkans Pop

Foto: Carina ÖsterlingValter Nilsson (till höger) bjöd på något alldeles extra när han gästade Örebro i torsdags. Här tillsammans med sin saxofonist, Mikael Linell,

SOMMARMÅNADEN JULI 2026 passerade utan större åthävor och Håkans Pop höll en traditionell låg och nästan händelsefattig profil med en sedvanligt blandad kompott av både det ena och det andra. Med koncentration kring några historiskt specifika datum med musik som tema, bland annat 12 juli 1975, 18 juli 1984 och 31 juli 1987. Jag hittade också några gamla Englandslistor, från 1968 och 1969.
   En konsert med nya stjärnskottet Valter Nilsson blev också månadens bästa liveupplevelse.
   Dessutom kunde jag lite försenat och sorgset konstatera att Blood, Sweat & Tears-sångaren David Clayton-Thomas avled i juni 2026.

RADEN AV NYSLÄPPTA ALBUM var också traditionellt tunn under juli men jag kunde ändå urskilja ett exemplar av Månadens Bästa Album och noterar ytterligare några intressanta album i den lilla skaran av skivor som jag lyssnat på under månaden.
   I Patti Smiths närhet har LENNY KAYE befunnit sig i många år men är kanske mest känd som initiativtagare till den legendariska garagerocksamlingen ”Nuggets”. Först nu, som 79-åring, gör han uppmärksammad solodebut på skiva, ”Goin' local”, Den inledande titellåten ekar märkligt Sparks fast rockigare och resten av skivan är en härlig blandning av elektrisk rock, akustiskt välskrivna låtar och underbar poprock (”The things you leave behind”). Lenny har en ganska ödmjukt svag röst men som låtskrivare har han kvar sina kvalitéer sedan alla Patti Smith-samarbeten.
   När jag lyssnar på THE STROKES nya album ”Reality awaits” förstår jag att tiden går. Nyfikenheten var stor, inte minst tack vare producentnamnet Rick Rubin, men nästan ingenting på nya skivan kan mäta sig med den 25 år gamla klassiska debuten och man ska väl inte heller göra den orättvisa jämförelsen. Här blandar de sin rockiga personliga stil med elektroniska detaljer och det blir ofta ett mischmasch som jag inte kan koppla till varken Strokes eller Rubin.
   MADONNA kanske inte tillhör min vanliga lyssning men jag har faktiskt haft några favoriter med henne genom åren. ”American life” (2003) hamnade på min årsbästalista och ”Rebel heart” (2015) hade några intressanta ögonblick så jag lämnar inte ett nytt Madonna-album olyssnat. ”Confessions II” är dock inget underverk i sin helhet men två låtar, ”Bizarre” och ”Fragile”, kan jag inte sluta lyssna på.
   Bakom bandet med det annorlunda namnet LOVE, BURNS står engelsmannen och numera Brooklyn-boende och låtskrivaren Phil Sutton som har figurerat på många skivor i olika sammanhang under olika namn. Jag gillar den där gitarrpoppiga stilen som kanske inte håller någon historiskt sett hög nivå men är ändå trevlig i sin melodiska charm.

MÅNADENS BÄSTA ALBUM: JAG ÄR OSÄKER PÅ OM DET ÄR MÅNADENS bristfälliga konkurrens mitt i sommaren eller om ROLLING STONES verkligen har gjort ett album, ”Foreign tongues”, som om knappt ett halvår är en stark utmanare på årsbästalistan. Men jag tror på det senare ty bandets nya album är i mina öron minst lika starkt som det tre år gamla ”Hackney diamonds”-albumet.
Stones båda senaste album är gjorda efter samma koncept med den ytterst skicklige producenten Andrew Watt vid spakarna. Av det ikoniska bandet återstår bara en trio, Mick Jagger, Keith Richards och Ronnie Wood, där ”extramusiker” som Darryl Jones (sedan 1994), bas, och Steve Jordan (sedan 2021), trummor, smält in bra i det klassiska bandet.
   ”Foreign tongues” sjuder av liv och uppseendeväckande kreativitet och jag tror att Watt är en nyckelperson både som producent och viktig extramusiker. Han har uppenbart lockat fram den riktiga inspirationen hos de gamla profilerna. Sedan ska inte Jagger/Richards låtskrivande förringas för albumet innehåller en mängd välskrivna och varierade låtar som sedan polerats av Watt och många andra tillfälliga musiker.
   Skivan som har en speltid på över en timme kanske inte håller hundraprocentig kvalité på samtliga 14 låtar men majoriteten är toppklass och Mick Jagger, fyllde 83 år för någon vecka sedan, är ju helt enorm som sångare. Jag kanske inte avgudar hans inledande soulfalsettröst på ”Jealous lover” (påminner alldeles för mycket om ”Emotional rescue”) men, precis som många andra låtar på skivan, lyfter den efter några minuter och ger den äkta känslan mer av nutid och mindre av nostalgi.
   De fantastiska rocklåtarna dominerar kvalitén men det är nog två ballader, ”Ringing hollow” och ”Somw of us”, som ger albumet en helhet och en omväxlande karaktär som är viktigt när man lyssnar och lyssnar igen och ständigt upptäcker nya höjdpunkter. Stones 2026 är onekligen ett band som mår bra.
   Vid ett tillfälle sjunger Keith Richards ”some of us are on our knees” men motsatsen bevisas på många låtar här. Rolling Stones står raka i ryggen och har gjort ett album som tillhör bandets bästa genom hela karriären.

/ Håkan

Dagens datum: 1 augusti

1971



”THE CONCERT FOR BANGLADESH”, EN AV tidernas första välgörenhetskonserter, var ett projekt som George Harrison arrangerade på Madison Square Garden i New York där Bob Dylan gjorde överraskande comeback.
   Efter motorcykelolyckan 1966 blev Bob Dylan en sällsynt artist på konsertscenerna. Från sommaren 1966 till 1971 gjorde han sammanlagt fem(!) konserter så det var en uppmärksammad sensation när han oannonserat till stort jubel dök upp på vännen George Harrisons Bangladesh-konsert.
   Tillsammans med ett lågmält band, Leon Russell, bas, George Harrison, elgitarr, och Ringo Starr, tamburin, sjöng Bob och spelade akustisk gitarr och munspel sex av sina mest kända låtar, bland annat ”Blowin' in the wind” och ”Mr tamburine man”. På liveskivan från konserten, som släpptes i januari 1972, fanns inte versionen av ”Love minus zero/No limit” men här finns den.

1986


Nils Lofgren, med sin bror, spelade i Brunnsparken i Örebro 1986.

NILS LOFGREN
Brunnsparken, Örebro 1 augusti 1986
Håkans Pop-recension

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.