Blogginlägg

ALL TIME BEST #100: "Painted from memory"

Postad: 2021-08-23 07:52
Kategori: ALL TIME BEST



ELVIS COSTELLO with BURT BACHARACH: Painted from memory (Mercury, 1998)

NÄR JAG NU STÅR PÅ TRÖSKELN ATT PRESENTERA de 100 största skivfavoriterna på min personliga lista finns det självklart inga musikaliska begränsningar. Därför är det med glädje jag vill presentera Burt Bacharach som när albumet på plats 100 släpptes, i september 1998, hade fyllt 70 år. Som 90-åring tog Burt upp samarbetet med Elvis Costello på albumet ”Look now” och idag, nästan 23 år efter ”Painted from memory”, har han blivit 93 år gammal och är, vad jag förstår, still going strong. Imponerande!
   Bacharach är känd för en oändlig rad framgångsrika popschlager på 60-talet. Ett legendariskt namn som på ”Painted from memory” möter ett annat exklusivt namn från en helt annan generation, Elvis Costello. Mötet resulterar i ett klassiskt samarbete där båda bidrar lika mycket till ett innehåll som tillhör anmärkningsvärda höjdpunkter i båda artisternas långa karriärer.
   Mötet på 90-talet mellan den amerikanske då 70-årige popschlagerfantomen och den engelske 44-årige poprockikonen var trots allt inte så ologiskt som det kan tyckas. Under sina då 20 år i poprockens strålkastarsken hade Costello visat sig ha en stor ambition att söka sig utanför den trånga och förutsägbara musikbranschen. Under några år tangerade han både country ("Almost blue"), folkmusik (Pogues), jazz (John Harle/Rob Wasserman/Bill Frisell) och till och med klassisk musik (Brodsky Quartet).
   Unika samarbeten hade fram till 1998 varit flitigt förekommande i hela Elvis karriär. Som exempelvis när han i slutet på 80-talet började skriva låtar tillsammans med Paul McCartney. Och efter 1998 breddade sig Elvis uppseendeväckande ännu mer. Som när han exempelvis gjorde en duettskiva med den svenska mezzosopranen Ann Sofie von Otter (”For the stars”, 2001), skrev balettmusik som framfördes av London Symphony Orchestra (”Il Sogne”, 2004), en duettskiva med New Orleans-ikonen Allen Toussaint (”The river in reverse”, 2006) och gjorde ett helt album med hip hop-bandet The Roots (”Wise up ghost”, 2013)
   1998 var det ändå överraskande att Elvis samarbete med Bacharach kom igång men vi ska komma ihåg att redan i Costellos tidiga karriär förekom det Bacharach-låtar i repertoaren. Han gjorde exempelvis ”I don’t know what to do with myself” redan på Stiff-turnén 1977 som resulterade i livealbumet ”Live Stiffs live” (1978).
   Men 1998 handlade det uteslutande om ett helt nytt samarbetsprojekt med nyskrivna låtar och nyproducerad musik. Ett samarbete som tog fart redan 1996 när paret till filmen "Grace of my heart" skrev och spelade in en låt, "God give me strength", som också finns med på ”Painted from memory”.
   Burt Bacharach är ett namn som har funnits i mitt medvetande sedan tidigt 60-tal. Svartvita tv-bilder på en man som med energi och passion dirigerade sin orkester och sedan skrev rent oförglömliga hits som ofta levererades av Dionne Warwick men även Dusty Springfield och Cilla Black. Bacharach personifierar på sätt och vis mitt schlagerintresse.

NÄR JAG LYSSNAR PÅ "PAINTED FROM MEMORY" kommer alla minnen tillbaka men här finns inte den enkla slagkraftiga popmusiken, inga kvalitetsstämplade schlagermelodier, och allt kan nog i sin helhet beskrivas som på gränsen till pretentiöst men jag älskar nästan varje sekund. Jakten på den perfekta refrängen kan ibland bli lite hopplös. Men den där väntan, tomrummet mellan den perfekta trumpetstöten och en magisk sista refrängtextrad, kan också vara fascination.
   Bokstavligen står det inte på skivan, där alla låtar är signerade Bacharach-Costello, vem som har skrivit musik och text men det bör rimligtvis betyda att Bacharach i de flesta fall står för melodierna och att den ordsäkre Costello alltid står för texten. Poesi som inte direkt slumpartat ibland väcker minnen av äldre Bacharach-hits från en tid när texterna ofta skrevs av Hal David. "This house is empty now" kan väl Costello knappast ha skrivit texten till utan att tänka på "A house is not a home" (1964)?
   Starten på "Painted from memory" med"In the darkest place" symboliserar hela albumets smygande karaktär. Lugn dramatik med små bokstäver och vemod i all melodisk prakt. "Toledo" har de där typiska (Tijuana Brass?) trumpeterna, eller är det flygelhorn, med svala men koncentrerade körer. En catchy refräng förtäckt i ett svepande arrangemang.
   Allt på skivan är inte melodiskt glänsande men då tar jag mitt lyssnande in i en annan värld där jag uppskattar Costello-röstens djup, ett fiolsolo, till och med ett Steely Dan-intro, stråkarrangemang som pumpar på och en överlag välproducerad skiva med enbart intressanta ögonblick.
   Finalen på skivan är mer perfekt än något annat. "God give me strength" doftar så mycket 60-tal. Ett sex minuter långt mästerverk som avslutar albumet. Costellos dallrande vibrato, just på gränsen till pretentiöst, och Bacharachs hypnotiska trumpeter och stråkar i en sugande dramatisk melodi som aldrig lämnar hjärnan. Så är den ju hämtad från en film som handlar om låtskrivare som satt i ett hus (Brill Building) och skrev låtar på löpande band som en gång Bacharach gjorde.
   Jag har alltså placerat ”Painted from memory” på plats 100 av mina All Time Favourites. Det är kanske en blygsam placering men konkurrensen är bevisligen stenhård när jag försöker rangordna mina skivfavoriter så rättvist det går.

EN LIVEVERSION AV "TOLEDO" med Elvis Costello och en stor orkester med Burt Bacharach vid pianot:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (457)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (53)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2021 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Jan Lennell 4/12: Fantastiskt album! Hörde det första gången via PA:t före en av de bästa kon...

Jarmo Anttila 1/12: "Labelled with love" är en fantastisk låt som håller efter 40 år....

Bengt Gustafsson 22/11: Hej Jag var där kväll två. Och jag råkade vara i musikaffären när Elvis m...

Peter Lundmark 19/11: Ett litet mästerverk som kommit lite i skymundan....

Håkan Gustavsson 18/11: Hej! Jag tycker att det är kul att du rangordnar efter din smak och inte efter...

Torsten Braf 16/11: Hej Håkan. Under parollen Bättre sent än aldrig har jag just läst din runa ...

Göran Johansson 8/11: Första gången jag skriver här. Blev så glad att se namnet Lowry Hamner & The...

Silja 6/11: Hej Håkan, Var inte du på Harrys då coverbandet som lirade Dylanlåtar var...

Thomas J I'm kingfisher 1/11: Får tacka för tankesällskapet! // Thomas...

Björn 29/10: Tack Håkan för den rapporten, ökade på anglofil-abstinensens några grader.....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.