Blogginlägg

Spencer Davis (1939-2020)

Postad: 2020-10-21 18:10
Kategori: Minns

NÄR JAG IGÅR LÄSTE OM SPENCER DAVIS dödsfall kände jag inte så mycket, fick spontant inget nostalgiskt känslosvall eller någon exklusiv bild av honom som person eller artist. Han var ju ett känt namn men ändå ingen frontperson med oförglömliga kreativa rötter. Precis som i grupper som J Geils Band, Manfred Mann och Dr Hook fanns det en annan person som var den viktiga profilen utåt i bandet.
   I Spencer Davis Group var det naturligtvis den unge Stevie Winwood och det var när jag idag läste hans minnesord, om hur viktig walesaren och den bluesinspirerade gitarristen Spencer hade varit som gruppledare och person när han tog hand om den då blott 15-årige Stevie. Dave Masons minnesord ökade på respekten för Spencer.
   Spencer Davis blev ansiktet utåt när Spencer Davis Group bildades i augusti 1963 men han stod musikaliskt i skuggan av den nio år yngre och mycket talangfulle Stevie. Bandet var ju huvudsakligen ett coverband första åren men jag ser nu, först nu, att Spencer skrev låtar tidigt i gruppens karriär. B-sidan på första singeln, ”Sittin' and thinkin'”, kom från hans penna/gitarr och Spencer sjöng för övrigt den låten.
   Men det var de fantastiska singlarna ”Gimme some loving” och ”I'm a man” som gav Spencer Davis Group en exklusiv plats musikhistorien.
   Tillsammans med de övriga medlemmarna i bandet skrev Spencer flera singel-b-sidor, ”This hammer”, ”Stevie's blues” och ”High time baby”, under åren 1965-1967 innan Stevie våren 1967 lämnade gruppen och gjorde Spencer Davis Group till en helt annan grupp. De lämnade r&b-genren för mer tidstrogen popmusik. Spencer figurerade fortfarande på ett hörn bland låtskrivarna men resultaten väckte begränsad kommersiell uppmärksamhet.
   Efter Stevie Winwood blev profilerna mindre i bandet med namn som Phil Sawyer, gitarr, Eddie Hardin, keyboards, Ray Fenwick, gitarr, och Elton Johns senare kompsektion Nigel Olsson, trummor, och Dee Murray, bas. Innan bandet splittrades 1969 när Spencer flyttade till USA men kom tillbaka till England 1973 för att återförena bandet i ett år.
   Spencer Davis solokarriär sedan dess har varit under min radar men det värmer att läsa Steve Winwoods minnesord om sin gamle ”arbetsgivare”:
   Spencer was an early pioneer of the British folk scene, which, in his case embraced folk blues, and eventually what was then called “Rhythm and Blues”. He influenced my tastes in music, he owned the first 12-string guitar I ever saw, and he was taken with the music of Huddie “Lead belly” Ledbetter, and Big Bill Broonzy. I’d already got a big brother who influenced me greatly, and Spencer became like a big brother to me at the time.
   He was definitely a man with a vision, and one of the pioneers of the British invasion of America in the sixties. I never went to the U.S. with Spencer, but he later embraced America, and America embraced him.
   I feel that he was influential in setting me on the road to becoming a professional musician, and I thank him for that.

   Spencer Davis avled av lunginflammation 19 oktober 2020.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.