Blogginlägg

LIVEALBUM #31: Richard Lindgren

Postad: 2020-10-05 07:53
Kategori: Bästa livealbum

RICHARD LINDGREN: Poets drown in lakes – a live recording (Rootsy, 2009)

DEN HÄR ELVA ÅR GAMLA LIVESKIVAN KOM SENT in i mitt medvetande. Faktiskt så sent som förra sommaren när Richard Lindgren tillsammans med Olle Unenge gjorde en trädgårdsspelning på öster i Örebro. Vid ett tillfälle lyckades jag gissa rätt på en låt och fick välja fritt bland Richards skivor som låg på ett bord till försäljning och då la jag alltså beslag på albumet. Jag har naturligtvis känt till skivan men inte varit så nyfiken eller på något sätt extra lockad av innehållet. Sex av nio låtar tillhör ”hitmaterialet” i herr Lindgrens repertoar och har med åren blivit en ganska sönderspelad repertoar på de otaliga konserter jag har upplevt med Richard.
   Men här framförs alla låtar i dämpade, småskaliga och personliga versioner och blir därför så mycket mer intressanta vilket har resulterat i en alldeles lysande liten pärla till liveskiva i det anspråkslösa albumformatet. Livemässigt har Richard under alla år pendlat mellan olika kompband och solokonserter. På det här albumet pendlar han mellan rena solonummer, på akustisk gitarr eller piano, och låtar med bara tre musiker på akustiska instrument bakom sig, Svante Sjöblom, dobro och banjo, Micke Nilsson, ståbas och sång, och den till för några år sedan ständige partnern Janne Adolfsson, mandolin. Sjöblom hade faktiskt skivdebuterat i eget namn 2008 men har sedan dess hållit en låg profil. Men är överraskande nog denna månad aktuell med ett nytt album tillsammans med den danska trion Twang.
   Jag har på distans diskuterat med Richard om ”Poet drown in lakes” och han har berättat att meningen med liveskivan var att publiken skulle förköpa albumet för 200 kronor, få gå på konserten och sedan få hemskickat en platta på just den konserten två veckor senare.
   - Vi lyckades leverera på tolv dagar, minns Richard stolt och glad idag.
   På konserten/skivan blir varje ögonblick utsökt personligt, det blir så ödmjukt och suveränt avskalat och det framkallar en återkommande känsla att du som lyssnare befinner dig i samma rum (Gertrudhallen i Malmö) där konserten spelades in 15 april 2009.
   Bland de sex låtar på skivan som för alltid är intimt kopplade till Richard Lindgren som liveartist finns fem låtar från tre studioalbum han 2003, 2006 och 2008 hade släppt innan den här konserten. Sjätte låten är en cover på Woody Guthries ”Deportees” som han då inte hade släppt på skiva men som snart skulle bli obligatorisk i Richards liverepertoar.
   Av övriga låtar på skivan/konserten är det ytterligare en cover, Tom Waits ”On the nickel” från hans album ”Heartattack and vine” (1980), plus två egna Richard Lindgren-låtar som tämligen anonymt har försvunnit i hans produktiva flod av låtar sedan dess, titellåten och ”At my weakest”.
   Titeln till ”Poets drown in lakes” är hämtat från ett citat av Bob Dylan som alltid var hans svar när han ständigt fick frågan om han var poet. Han syftade då på att den olycklige engelske poeten Shelley drunknade, strax före sin 30-årsdag, i en plötslig storm i italienska La Spezia Bay 1822. Ett ämne som Richard för övrigt har skrivit ännu en låt om (”Sundown on a lemon tree”) senare i karriären.
   - Jag läste nånstans där Dylan orerar om vad det innebär att vara poet, typ ”poeter går inte på föräldramöten, poeter dammsuger inte, poeter pratar inte, de lyssnar, och drunknar slutligen i sjöar”, förklarar Richard idag.
   Även ”At my weakest” var en för mig okänd Richard Lindgren-låt som han effektivt har förträngt under senare år. En lågmäld långsam låt utan uppenbar melodi men med full poetisk kraft i textraderna. Det blir riktigt intressant när han sjunger om den amerikanska artisten Mary Gauthier som han först ett drygt år efter den här konserten skulle turnera tillsammans med i Sverige. Så intressant att jag bad Richard berätta lite om låtens historia, innehåll och kanske någon anekdot.
   - ”At my weakest” minns jag var nyskriven men jag blev av med texten under konserten och fick hitta på nya rader under tiden jag sjöng. Låten lever dock vidare i ”Song for Claudia” som är närbesläktad för att inte säga en identisk tvilling förutom texten. Jag hade lyssnat på Mary Gauthier kvällen jag skrev texten men det här var innan jag hade personlig kontakt med henne, berättar Richard nu.
   Richards livealbum avslutas med den finaste version som jag hittills har hört av albumets äldsta låt, ”Grand Hotel”, från ”Postcard from elsewhere” (2003). Ett underbart spelat piano (Richard) kryddar storslaget låtens arrangemang.


1. From Camden Town To Bleecker Street (Richard Lindgren)
2. Deportees (Woody Guthrie/Martin Hoffman)
3. Poets Drown In Lakes (Richard Lindgren)
4. Five Pints And A Wink From Gwendolyn (Richard Lindgren)
5. Take Tomorrow (Richard Lindgren)
6. On The Nickel (Tom Waits)
7. At My Weakest (Richard Lindgren)
8. Song Of Calamity (Richard Lindgren)
9. Grand Hotel (Richard Lindgren)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2020 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.