Blogginlägg

Justin Townes Earle (1982-2020)

Postad: 2020-08-24 09:12
Kategori: Minns

SOM SON TILL STEVE EARLE HADE JUSTIN TOWNES EARLE blickarna och uppmärksamheten på sig i tidig ålder. När jag såg en konsert med Steve Earle på Cirkus i Stockholm 2010 dök 18-årige Justin Townes upp på scen bredvid sin far (utan att jag nämnde hans namn i recensionen...), då presenterad som Justin Earle. Men det skulle dröja sju år innan Justin Townes skivdebuterade i eget namn.
   Hans första skivor, ep:n ”Yuma” (2007), albumen ”The good life” (2008) och ”Midnight at the movies” (2009) gick mig ganska spårlöst förbi men på ”Harlem river blues” (2010) började han hitta sin form. Albumet beskrevs som country men tillhörde väl, som så många andra skivor vid den tidpunkten, americana-genren men innehöll också rockabilly.
   Samma år medverkade Justin Townes, kanske inte så överraskande, på Steve Earles ”Townes”-album där Justins pappa hyllar sin idol och mentor Townes Van Zandt. Tillsammans gör de en av den skivans mest imponerande låtar, ”Mr Mudd and Mr Gold”, som duett.
   2010 medverkade Justin Townes på en annan hyllningsskiva, "Broken Hearts & Dirty Windows", där en yngre generation amerikanska artister uppmärksammar John Prines låtskatt. Justin Townes förvandlar ”Far from me” till rå folkmusik med en slarvig men stark stämma.
   På ännu ett hyllningsalbum, ”Rave on Buddy Holly” (2011), bidrog Justin Townes med en överraskande poprockig och 50-talsinfluerad ”Maybe baby”.
   Justin Townes fortsatte regelbundet producera album under 2010-talet utan att jag riktigt fastnade i hans lite ojämna musikframförande. Jag hade exempelvis svårt att hitta de starka melodierna på "Absent fathers" (2015).
   2017 gjorde han lite större intryck på ”Kids in the street”, första albumet på New West Records som också råkar vara pappa Steves hemvist i skivbranschen. Mike Mogis (bland annat First Aid Lit och Concretes och medlem i Bright Eyes) producerade och albumet var Justin Townes sjunde album på mindre än tio år och var stundtals lite rockigare än tidigare. Men framförallt var skivan varierad med både poppigare, bluesigare, mer countryfierade och ibland nästan jazzigare spår. Blandningen gjorde mig glad och helheten kändes inte ett dugg spretig.
   Dock gick Justin Townes Earles senaste album, ”The saint of lost causes” (2019). mig ganska obemärkt förbi.
   Blott 38-år gammal avled Justin Townes Earle 20 augusti 2020.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (441)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (232)
Krönikor (141)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (131)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2020 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Per-Anders Karlsson 12/09: John Landau sade att den andra konserten i stockholm på Hovet var Springsteens ...

Anders Sundh 9/09: Hej Rätt datum för konserten i Konserthuset är fredag 20 nov 1975. Jag var s...

Per-Anders 5/09: Bästa konserterna i Sverige någonsin dessa 2 1988. Han utklasssade Ullevi spe...

Per-Anders 5/09: Bra konserter men inte lika bra som 1988 på Stockholm Stadion. Kanske var där...

Per Theander 19/08: Hej, Håkan! Försöker med Googles hjälp luska ut när jag var i Örebro kons...

Hasse 26/07: Ja, Harvest gick varm på studentrummet i Örebro i början av 70-talet. Kan for...

Peter 17/07: Låter spännande. Ska bli intressant....

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.