Blogginlägg

”#2 Göta Lejon, Sthlm 21 okt. 1980”

ULF LUNDELL
Rockhead live: #2 Göta Lejon, Sthlm 21 okt. 1980
(Sveriges Radio/Parlophone/Warner)

Pandemin ställde in hela sommarturnén för Ulf Lundell men fick honom att blicka tillbaka på liveinspelningar som släpps enbart digitalt. Den nya trenden inleddes i april med en upptagning från Berns dagarna före jul förra året. En ”utgivning” som faktiskt gjorde mig ganska oberörd. Då är den helt aktuella ”skivan” med en liveinspelning från hösten 1980 av betydligt större intresse.
   Återbesöket i en av Lundells allra bästa turnéer från en underbart intressant tid som följde upp det i mina öron allra bästa Lundell-albumet, ”Längre inåt landet”, är naturligtvis spännande. Med den musikaliska perfektionen och energin hos ett band med Mats Ronander i spetsen där Ingemar Dunkers trummor, Niklas Strömstedts piano och Hasse Olssons himmelska hammondorgelsound skapade arrangemang som bör kallas både klassiska och historiska än idag.
   Det är inte nostalgi att idag lyssna på de här nästan 40 år gamla inspelningarna för det här är svensk levande rockmusik på absolut högsta nivå. Det är bara synd att den här ”utgåvan” är så begränsad och koncentrerad att den bara blir en vindpust av den storm som Lundell med band orsakade på konsertscenerna den där 1980-hösten. Här får vi blott tio av konsertens 25 kanske 30 låtar. Och jag förstår inte riktigt hur man har tänkt när man till slut köpte loss Sveriges Radio-inspelningarna (Tonkraft 11 november 1980) från den första Göta Lejon-konserten i Stockholm.
   Det kan naturligtvis finnas en förmildrande omständighet och förklaring till skivans begränsade urval av låtar: Kanske var det bara just radiosändningens tio låtar som fanns sparade för eftervärlden?
   Ett bara 48 minuter långt smakprov från en konsert långt över två timmar tillfredsställer naturligtvis inte den just nu grymt konserttörstande Lundellpubliken. De tio låtarna kommer visserligen i autentisk rätt ordning men däremellan saknar jag låtar som ”USA”, ”Ingens kvinna”, ”Bente”, ”Precis som en kvinna” och den bluessugande ”Hem till mina rötter igen” som hade gjort historiebeskrivningen mer fulländad.
   OK, genom åren rätt utslitna livelåtar som ”Sextisju sextisju”, ”Jag går på promenaden” och ”Snön faller” kan jag klara mig utan idag. Men det hade varit kul om de hade behållit hela versionen av finallåten ”Distraherad” när den sedan fortsatte som första extralåt. Det var ett svårglömt ögonblick i Lundells konserthistoria.
   Bandet bakom Lundell gör ju också att konsertinspelningen lever än idag. Mats Ronanders sologitarr dominerar i vänsterörat och kompgitarristen Nane Kvillsäter fyller på med full ackuratess i det andra. Det är Ronanders rockiga energi som gör versionerna av ”Pulver” och ”Distraherad” och hans solon på ”Främlingar” och ”Stackars Jack” så levande och odödliga.
   Det klassiska samarbetet mellan orgel och piano var 1980 fortfarande ett kraftfullt riktmärke i modern levande rockmusik. Lasse Lindboms uppdaterade basarrangemang i ”När duellen är över” lyfter hela låten och bas/trum-tempot i ”Odysseus” gör Lindbom/Dunker-teamet till en svensk motsvarighet av reggaerytm-fantomerna Sly Dunbar/Robbie Shakespeare.


BILDEN PÅ SKIVOMSLAGET HAR EN LÅNG OCH MÄRKLIG HISTORIA

OMSLAGSBILDEN MED ULF LUNDELL i rutig skjorta på ovannämnda album är inte tagen 21 oktober 1980 på Göta Lejon i Stockholm. Den plåtades av min kamrat Jan-Ola Sjöberg, typograf/redigerare på Nerikes Allehanda i Örebro, några kvällar innan på en helt annan plats. En bild som under alla år fått ett eget liv och en egen historia.
   Inför dubbelkonserten med Ulf Lundell 13 och 14 oktober 1980 i Örebro åkte jag och fotograf Anders Erkman (1958-2020) till Västerås 11 oktober, turnéns andra konsert, för att förbereda för intervju i Örebro och plåta Lundell med band på scen.
   Intervjun med Ulf (som jag gjorde i Örebro på Hotell Continental på eftermiddagen 13 oktober) tillsammans med konsertrecensionen publicerades i Nerikes Allehanda dagen efter Örebrokonserten, 14 oktober. Av tekniska skäl, lång konsert och tajt tidsschema, illustrerades recensionen med Anders Västeråsbilder. Därför äger jag inga professionella bilder från Ulf Lundells första Örebrokonsert.
   När jag 2014 återpublicerade min gamla Ulf Lundell-konsertrecension från 1980 på Håkans Pop fick jag därför anledning att använda vännen Jan-Olas privata bilder från Örebro Konserthuset (se nedan). Och det skapade i sin tur ett fantastiskt intresse på Lundells skivbolag.
   Det började mycket överraskande med att Kjell Andersson, den legendariske producenten och omslagsdesignern på Lundells skivbolag EMI, ringde upp Jan-Ola 2015 för att han hade hittat bilden på Håkans Pop. Han ville använda fotografiet i en mastodontsamling med Lundells kompletta utgivning. En box som sedan gavs ut sent 2015 under titeln ”Hemåt genom Rift Valley”.
   På telefon senare förklarade Kjell A att bilden är ”något behandlad” men Jan-Ola hade inga invändningar. Han tyckte bara att det lät kul och intressant. När boxen sedan gavs ut fick bilden en maffig helsida (till höger) i boken som följde med.
   Men historien om denna nästan 40-åriga bild skulle senare fortsätta ett varv till. För en knapp månad sedan kontaktades Jan-Ola av Karl-Magnus Boske, grafisk designer som jobbat med Lundell sedan 1993, som var intresserad av samma Jan-Ola Sjöberg-bild. Även han hade upptäckt bilden på Håkans Pop (”ofta kul läsning”) och Boske förklarade att den skulle användas i en livefilm från 1980 och läggas ut på YouTube.
   Vi den tidpunkten var det inte beslutat om något album, Lundells nuvarande skivbolag Warner hade inte klart med Sveriges Radio som ägde inspelningen, men snart var licensieringen klar och albumet släpptes på Spotify 26 juni.
   Med glädje gav Jan-Ola ännu en gång tillstånd att använda bilden och den hamnade alltså på den digitala skivans omslag (ni ser den överst på denna sida).
   Både Andersson och Boske har valt att ”trolla bort” Mats Ronander från originalet som ni ser nedan.


Bilder: Jan-Ola Sjöberg

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.