Blogginlägg

00: #24. THE CARDIGANS

Postad: 2019-11-11 07:57
Kategori: 00-talets bästa

THE CARDIGANS: Long gone before daylight (Stockholm/Universal, 2003)

SÄG CARDIGANS OCH JAG TROR att majoriteten av skivlyssnare vill framhålla 90-talet som gruppens mest framgångsrika decennium. Men jag är personligen mer attraherad av det som följde på skiva under 00-talet. Gruppens övervägande temposnabba indiepop, på låtar som ”Rise and shine”, ”Sick and tired”, ”Lovefool”, ”My favourite game” (med hjälp av Jonas Åkerlunds video) och ”Erase/rewind”, hade naturligtvis kommersiella framgångar men för mig var det bara pop för stunden utan någon längre hållbarhetstid.
   Gruppens betydelse, stora framgångar internationellt (inte minst i Japan), och historiska insatser går dock inte att diskutera. Sedan är det onekligen intressant att ett så populärt och framgångsrikt band hade möjlighet att växa upp i Jönköping, där 52 kyrkor måste ha påverkat stadsbilden. Och att som grupp vara så homogen och sammansvetsad att samma medlemmar höll ihop från 1992, när Cardigans bildades, till 2006, som får anses vara sista året som aktiv grupp fast senare tillfälliga återföreningar har inträffat.
   Det var alltså tonåringarna Nina Persson, sång, Peter Svensson, gitarr, Magnus Sveningsson, bas, Bengt Lagerberg, trummor, och Lars-Olof Johansson, keyboards, som bildade Cardigans hösten 1992. Ursprungligen var det faktiskt Svenssons och Sveningssons ömsesidiga intresse för hård rock som förenade bandet men musikaliskt skulle det snart bära iväg åt ett helt annat håll.
   En tidig inspelning av ”Rise and shine”, på det Malmö-baserade indieskivbolaget Trampolene Records, följt av ett album (”Emmerdale”, 1994) ledde fram till kontrakt på ett större bolag, Stockholm Records, med internationella kontakter. Från början var det nästan uteslutande Svensson och Sveningsson som skrev gruppens material men låtskrivaraktiviteterna skulle snart sprida sig i gruppen. Och 1999, på albumet ”Gran turismo”, var Nina Persson och Peter Svensson slutligen ett etablerat team som låtskrivare.
   När jag idag återlyssnar på Cardigans tidiga skivor låter Nina Persson, som jag idag rankar som en av Sveriges vackraste och mest personliga röster, tämligen medelmåttig som sångerska. En viktig del av det tidiga Cardigans-soundet men långtifrån den dignitet hennes röst skulle växa sig till ett decennium senare. Hennes låtskrivarambitioner, främst när det gällde texter, skulle också utvecklas med tiden och bli tongivande på Cardigans-skivorna på 00-talet.
   Mot slutet av 90-talet började medlemmarna i Cardigans, trots stora kommersiella framgångar för gruppen, söka nya musikaliska vägar på egen hand. Svensson bildade par med Jocke Berg från Kent och kallade projektet Paus på ett album 1998. Sveningsson började utveckla sitt eget soloprojekt han kallade Righteous Boy, ett album 2002. Och kanske hade Lagerberg sitt band Brothers Of End bror i tankarna redan här fast det först 2009 resulterade i ett album.
   Alltmedan Nina Persson filade på sitt eget soloprojekt som 2001 skulle resultera i första albumet som A Camp. Men först skulle Cardigans medverka på Tom Jones duettalbum ”Reload” med en cover på Talking Heads låt ”Burning down the house” som sedan blev en mäktig singelhit.
   Jag får idag en känsla av att Cardigans i det här läget, precis i slutet av 90-talet, laddar för ett helt annat musikaliskt sett annorlunda decennium som under sitt gruppnamn presenterar sig först fem år efter senaste albumet ”Gran turismo”. Då uppträder gruppen som ett mognare, mer vuxet och framförallt ett helt igenom helgjutet musikaliskt projekt. På vägen dit har Nina Persson två år innan presenterat sitt soloprojekt A Camp, tillsammans med Niclas Frisk och amerikanske maken Nathan Larson, vars mjukare sound, lugnare tempo och mer homogena arrangemang skulle komma att påverka hur ”Long gone before daylight”-albumet till slut låter.

Favoritlåt: "Live and learn". På ”Long gone before daylight” finns de genuina klenoderna i Cardigans karriär som tillhör guldkornen i gruppens diskografi. Mogen, fantastiskt vuxen, låtstark och tidlös poprock som håller i alla väder. Där det verkligen inte är lätt att välja den yppersta favoritlåten. Bland de många lugna, fina och ofta akustiskt baserade mästerverken föll mitt val efter moget övervägande på ”Live and learn”. Efter ett inledande något meditativt intro sparkar det popvänligt melodiösa underverket igång. Över de fabulöst vackra gitarrerna sjunger Nina Persson alldeles underbart och får hjälp av Ebbot Lundberg i refrängen men om sanningen ska fram behövdes det inte.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2019 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.